Kommer ni ihåg den? Någon gammal schlager”dänga” med Lena Andersson från 70-talet någon gång? Undrar var hon tog vägen, jag har för mig att Thomas Ledin i sin krogshow har någon anekdot om hur han fick köra bakom henne på någon misslyckad sommarturné. Dom har bytt plats i rampljuset kan man säga, frivilligt eller ej.. Om jag tänker efter är nog det sista jag hörde talas om henne var i någons slags sammanhang där hon varit tidigare flickvän till någon dom misstänktes för något mord och som sedan gick och blev mördad själv.
Det är många som under en period synts & hörts hur mycket som helst och sedan ”bara försvinner”. Vad hände sedan är en rubrik som tex Aftonbladet brukar ha på sin nätbilaga, men då på Aftonblader Plus så att man måste vara någon slags betalande medlem för att komma åt tex dom reportagen. Brukar dessvärre mest handla om antingen vad som hänt med några gamla barnskådisar från Barnen i Bullerbyn eller totalt ointressanta dokusåpadeltagare. Allt går så snabbt nu för tiden så jag kan förstå problematiken för någon som slår igenom att vara selektiv med vad det väljer att synas i för sammanhang, det liksom gäller att passa på. Tror att det i många fall är superfarligt för det både det egna varumärket och att intresset svalnar ännu snabbare. Förvånad över hur lite ”strategiskt tänkande” det finns kring artist-branschen generellt. Gäller förstås inte alla, finns artister som verkligen värnar sitt varumärke, har hög integritet etc men om man generaliserar så ser jag det som ett problem för många i branschen.
Sedan finns det några som är extremt skickliga på att hänga sig kvar och synas utan att de egentligen gjort någonting på väldigt länge. Två lite olika exempel på det är Richard Herrey och Kicki Danielsson. Det var ju typ över 30 år sedan Herreys vann Eurovision men Richard hänger sig kvar och syns både ofta och i olika sammanhang. Måste säga att det är skickligt gjort för han har inte gjort våld på den personliga integriteten för att lyckas fortsätta synas. Kicki Danielsson däremot har använt en totalt omvänd metod, totalt våld på den personliga integriteten och syns i princip alltid i någon form av ”tycka synd om” reportage och löpsedlar. Hennes efterträdare börjar gå i liknande fotspår och heter Anna Book.
Hård bransch och förstår att många kämpar med näbbar och klor för att hålla sig kvar för det är det dom kan och det dom ”brinner” för, önskar bara att de hade funnits lite fler duktiga rådgivare än vad jag upplever att det gör.
För att återgå till rubriken så är det heller inte konstigt att man längtar bort, inte bara ibland utan ofta under det ”tråkiga, gråa & kalla” vinterhalvåret till exempel..
Kram