Det är bra med åsikter i allmänhet, om hur nya Slussen ska se ut, om politiska frågeställningar , om alla typer av sakfrågor. Men det jag har lite svårare att förstå är att så många ”tycker” så mycket om så många utan att ha hela bilden, veta varför någon är på ett visst sätt eller gör på ett visst sätt. Klart man kan tycka och med all rätt om saker om det skadar andra människor eller påverkar dem i stor utsträckning, det är inte det jag menar utan tyckandet i allmänhet, dömandet av andra som jag har svårt för. Varför har jag eller någon annan rätt att bestämma vad som är rätt eller fel och pesonen är X är si eller så bara för att den är eller gör något som utifrån någon annans perspektiv är ”fel” eller dumt.
Kan vi inte vara mer toleranta, vidsynta och försöka förstå att alla, som tur är inte är stöpta i samma form. Så länge man inte skadar någon annan tycker jag att det är upp till var och en att ha rätten att vara sig själv, självklart med hänsyn till omgivningen, detta oavsett om det gäller att klä sig annorlunda eller leva/agera utanför normen. Ven bestämmer normen? I företagsvärlden pratar man ofta om vikten av att titta utifrån och in istället för som många gör inifrån och ut. Varför applicerar vi inte samma metod i vårt vanliga liv i större utsträckning? Vi väljer att bedöma andra människor utifrån våra normer och vad vi tycker är rätt eller fel. Handen på hjärtat, hur mycket tid lägger gemene man på att fundera över varför X gör så och försöker sätta sig in i X situation för att då kanske bättre förstå varför X gör som X gör. Nej, det är lättare då att utgå ifrån dig och störa sig på X och sätt/agerande och helt enkelt bestämma att det inte är OK.
Vill inte på något sätt dra alla över en kam, det finns massor av människor som är fyllda av tolerans och vidsynthet, men jag tycker att jag upplever ett ökande fördömande. Inte heller så att man tar upp en diskussion med den det gäller utan man pratar med andra om det. Vad har man då tänkt sig uppnå med det? Leder det någonvart? Ja, man kanske blir av med lite egen frustration eller något men någon bestående förändring vare sig i beteende eller den egna attityden leder det ju inte till.
Ja, jag vet att jag generaliserar jättemycket nu men tycker att jag ser och känner ökande tendenser till intolerans. Så nästa gång ni ”stör” er på någons beteende eller agerande, ägna en kvart åt att vända på det hela och försök sätta på er den personens kläder och därmed sätta er in i dennes situation. Kanske tycker ni precis likadant efter det, fine men då har ni i alla fall försökt förstå och provat att se på det med någon annans ögon.
Påstår absolut inte att jag inte kan vara snabb och tycka både det ena och det andra men försöker att tänka en gång till och inte döma så snabbt. Om man då efter att ha försökt förstå men ändå inte gör det kommer nästa fråga; hjälper det att prata med andra än den det berör om det? Ja, möjligen för en liten koll att man inte är helt ute och cyklar i sin uppfattning men det ändrar ju ingenting. Tenderar snarare till att bli ”skitsnack”
Finns ju såklart massor med människor och situationer som agerar fult, falskt, våldsamt osv det är inte dem jag menar. Men kontentan av det hela: Prata med – inte om!
Det där med att jag skulle sova mig igenom flygresan blev det inget av med. Ny lärdom:
Öppna inte en 50 cl PET flaska med Sprite inne i ett flygplan utan att vara HELT säker på att dem legat stilla länge innan du öppnar den. Inte speciellt bekvämt att flyga med Sprite över hela byxorna, så tur att man hade lite musik att lyssna på och att byxorna lyckades torka i alla fall någorlunda innan vi landade så att det inte såg ut som om jag råkat ut för någon annan typ av ”olyckshändelse”
Väl hemma kl 00.45 var det 19 grader ute – det ni:)
Kram