Salvador är ingen vanlig taxichaufför, han är världens bästa. Vi träffades ju av en slump när vi beställt taxi till flygplatsen, sedan dess ringer vi aldrig någon taxiväxel utan direkt till Salvador. Spelar ingen roll vilken veckodag eller vilken tid på dygnet, vips så är Salvador där och kör en dit man behöver. Vi har ju lärt känna varandra en del, jag har ju inget körkort, eftersom jag varit själv en del i Marbella och behövt ta mig lite hit & dit.
Salvador kör inte bara, han är med mig i matbutiken, när jag behöver köpa kontorsmaterial, när jag ska köpa skor – ja typ hela tiden. Otroligt praktiskt och han bara skrockar & skrattar när han berättar att hans taxichaufförs kompisar inte tror sina öron när han berättar om vad han & Mrs Persson gjort idag. Värst var nog den gången jag absolut skulle hitta en elefant i trä, men det är en historia i sig.
När T akut behövde köras sjukhus var Salvador dessvärre i Malaga så jag ringde Lucia som på två hjul tog oss till sjukhuset. Är rätt säker på att Salvador också körde på två hjul från Malaga till Marbella för efter att först ha försökt hitta oss på det stora allmänna sjukhuset dök han upp som gubben i lådan på sjukhuset vi befann oss. Han var bara tvungen att kolla hur det var. Att han inte fick komma in för det bara fick vara en person på intensiven (förutom T) hindrade inte honom, han tog sig in ändå.
Under perioden som T låg på sjukhuset 14 dagar, så kom han med sin egen bil och hämtade och körde tillbaka varje dag till de två besökspassen. Han och hans fru tände ljus varje dag vid någon helig Madonna de har hemma för Thomas och hans fru erbjöd sig att komma och städa och jag vet inte allt. Vi har så kul när vi åker omkring Salvador & jag, vi är bara oense på en punkt. Han anser att han ”bara” är en taxichaufför så det är helt uteslutet att han och hans fru skulle komma på vår invigning av kontoret. Han är totalt obeveklig i denna fråga. Vadå ”bara” en taxichaufför???? Det är väl vem man är som räknas inte vad man gör för att förtjäna sitt uppehälle. Innerst inne vet nog Salvador att jag kommer vinna den kampen men han stretar emot så ihärdigt han kan.
När T skulle på återbesök på sjukhuset dagen innan vi skulle flyga hem till Stockholm körde Salvador oss dit & tillbaka hem. När vi kom fram hemma öppnade han bakluckan för att ta fram elefanten (ni vet den där andra historien) och så tog han fram en fin påse med ett riktigt fin variant Pol Roger champagne. (Pol Roger råkar dessutom vara både min & Ts favorit champagne men det hade inte Salvador en aning om). Det var en present från honom och hans fru för att vi skulle fira att det slutat lyckligt och att T var på bättringsvägen och utskriven. Hur sött är inte det? När vi sa att det var vår favorit champagne blev han glad och erkände att han inte hade en aning om vad han köpt mer än att han sagt att han ville ha en riktigt fin champagne.
Ja, det finns allt änglar både här och där runt om i världen. Nu ska jag ju åka ner själv igen så då kommer Salvador & jag åka runt lite:)
Kram