Det händer bara i Spanien…

Framme vid sjukhuset en halvtimme före utsatt och inbokad tid – frågar efter Dr Marales som T enligt utskriften från sjukhuset hade en bokad tid med. Han är inte här idag får vi då veta.. Jaha, när ska vi komma tillbaka då? Ja, kom i morgon då är han är. Hem igen utan några svar med andra ord…

Vi träffade i alla fall på den här underbara läkaren som var den som tog emot T när vi kom in på akuten och den som satte in de rätta åtgärderna så att han överlevde. Han skrek ut frågor så att vi skulle kunna ge honom ledtrådar på vad som var fel så att han satte in rätt åtgärder. Han slog T i ansiktet gång på gång så han att inte skulle tappa medvetandet. Ja, herregud det hade kunnat slutat riktigt riktigt illa.

Han kollade lite snabbt nu och gör bedömningen att T kan flyga hem på torsdag men först måste vi komma tillbaka för en sista check innan han säger OK i morgon.

Spansk sjukvård är bra, jag tror faktiskt att den många gånger är bättre än svensk. Undantaget är väl kanske att svenska läkare inte kommer på idén att gå hem när de har patienter inbokade. Men men man kan inte få allt här i livet…

Vädret är fantastiskt och när vi åkte från sjukhuset (som ligger vid stranden) låg folk och solade på beachen. En sak har jag lovat mig själv och det är att när jag nu snart jobbat i kapp så ska jag oxå unna mig att både gå strandpromenader och sitta i solen någon timme per dag. Tänk så ”snygg” jag ska bli:)

Kram