Har ju helt glömt bort det där med 50 saker att göra…
Är ju inte ens upp i 50 saker på listan, än mindre har jag av naturliga skäl kunnat bocka av några.
Ska passa på nu, när jag vaknade så där som man hatar att göra 02.56, att hitta på några fler saker. Sedan får jag fylla på listan på flyget, perfekt tidsfördriv.
Att flyga tillhör ju inte mina favoritsysselsättningar, blir dock bättre och bättre för varje gång. Men jag måste (om det inte rör sig om en flygresa till Helsingfors, skulle nog vara mindre uppskattat om jag anlände till styrelsemötet lite alkoholpåverkad) ta ett eller två glas champagne innan jag boardar. Slappnar då av lite och förhoppningsvis sover jag bort någon timme oxå.
En gång hamnade jag bredvid en väldigt trevlig svensk dam på sisådär 70 år. Vi började prata och hade lite gemensamma kontaktytor och pratade hit och dit om allt möjligt. Det var riktigt trevligt, brukar annars inte gilla att sitta och prata med människor just när jag flyger. Det var så trevligt att jag inte riktigt tänkte på hur mycket champagne och annat som hon beställde in och frikostigt bjöd med sig av. Man får ju inte vara oartig tänkte jag och höll väl om än inte samma takt som henne men inte långt ifrån. Man ju sitter ju som sagt still på ett flygplan, att ens överväga att tex gå på toaletten var uteslutet om man inte var elitgymnast. Varför? Hon satt längst ut och hade sitt brickbord nedfällt, att ens fundera på att flytta runt allt det som stod på detta brickbord avskräckte så där satt vi. Still och drack champagne = farlig kombination.
Vi kan för att göra en lång historia kort konstatera två saker:
1. Att jag druckit mycket mer champagne än jag brukar blev väldigt uppenbart när jag reste mig vid 01.00 när vi landade.
2. Jag har aldrig varit så bakis i hela mitt liv, vare sig före eller efter, dagen efter. Jag var helt oförmögen att åstadkomma någonting dagen efter.
Nu för tiden tar jag det väsentligt lugnare, oavsett vem jag har i flygstolen bredvid mig. Men champagne fortsätter jag dricka, någon måtta på uppoffringarna får det ju vara…
Kram