Ett framsteg…

Vid dagens besök på sjukhuset blev jag lättad över att se att läget verkar väsentligt bättre, vilket även läkaren intygade. Ligger fortsatt kvar på intensiven men var vid medvetande under hela besöket. Blir kvar på intensiven troligtvis till måndag om inget oförutsett händer för att sedan flyttas till vanlig avdelning.

När jag skulle gå så sa var ”budskapet” Eva, gå ut och shoppa jättemycket nu…
Det är nog ungefär det sista jag känner för, vilket vill säga en del förstår de flesta. Men jag skriver upp det och spar till ett bättre tillfälle:)
Det som var bra med budskapet var ju självklart inte att jag skulle gå ut och shoppa utan det var ett bevis på att han var vid fullt medvetande.

Det är jättemärkligt att när jag borde bli otroligt lättad och glad över att det går åt rätt håll så blir jag istället helt slut & trött. Det är väl antagligen all anspänning som släpper så nu tar jag en kort siesta innan jag fortsätter jobba mig igenom pappershögarna. Sedan ska jag kanske kanske unna mig att drömma om något som jag verkligen vill ha & köpa när jag vet att allt är stabilt och bra igen.

Kram så länge!