Ni vet känslan inför en viktig dag eller ett viktig möte. Innan och förhoppningsvis även under så är man helt fylld av energi. Men efter den viktiga dagen, mötet eller var det nu är så börjar sakta, precis som en ballong, luften går ur en och man blir tröttare och tröttare och till slut nästan helt tom.
Är nu hemma igen sedan en timme och känner att det är väldigt lite luft kvar i ballongen Eva P. Hamnade typ direkt i horisontal läge i soffan & det enda jag orkat göra är att dricka Coca-Cola…
Mötet i dag var otroligt spännande och intressant ur många perspektiv, vi får se vad det leder till men en sak är säker vi är några som håller alla tummar vi har. Om någon vecka vet vi, och jag har inte kunnat hålla mig från att färgsätta projektet även om det är väldigt långt ifrån att det blir av, det blåa projektet…
Men man måste våga drömma och hoppas, blir det inte av kommer det med tiden att dyka upp något annat spännande, det kan man nog vara rätt säker på.
Jag kan oxå stolt informera om att 5 dagar av mitt veckolöfte med noll shopping & noll champagne inte ens är i närheten av att ha brutits.
Annars ser jag fram emot Mello i morgon & att få ändan ur vagnen att ta fram Eva Ps Mellotävling, borde varit gjort men som vi alla känner till svårt att hinna med allt man föresätter sig i alla gånger.
Utöver att hålla veckolöftet har jag väsentligt förbättrat min förmåga att säga Nej – ljuset i tunneln blir allt tydligare:)
Kram