Hej,
Jag kommer inte att bjuda på sprödbakad torsk nästa gång jag bjuder på middag… Iallafall inte i den version som jag ”lyckades” få till som middag i all hast igår kväll. Jag var nog lite för ”sliten” efter allt med La Cânada besöket och tre timmars hårt pass med Daisy. Success säger Daisy glatt varje gång vi fått klart något, fått in allt som ska slängas i hissen eller vad det nu kan vara. Det blir så mycket enklare och roligare när man är två.
Det blev en sen och kort kvällspromenad – vi kom inte ut förrän vid halv elva. Dom var lite trötta hela kvällen eftersom dom var helt engagerade i allt som Daisy och jag höll på med. Gästrummet var ju lite extra kul att kunna upptäcka 🐶🐶
Avslutade kvällen med ett varmt bad för att mjuka upp mig lite efter allt ”kånkande” idag. Somnade inte så tidigt men det gör inget för jag sov många timmar natten innan. Man ska ju egentligen ha en regelbunden sömn, dvs sova lika många timmar per natt och gå och lägga sig vid samma tid. Mycket att lära när det gäller det..
Just igår ville jag hålla mig sysselsatt hela kvällen. Fyra månader sedan och även om det blir lite lättare varje månad så känns den dagen av extra starkt. Jag ska inte trycka undan känslor, det är inte det jag menar men om de kan finnas där och liksom pysa ut så är det bättre än att det blir som en stort svart filt över mig.
Jag har nog fortfarande inte riktigt förstått. En del av mig har gjort det men en annan har det inte. Mer sällan men det händer fortfarande att jag kommer på mig själv med ”det här ska jag inte glömma att berätta för Thomas” och häromdagen kallade jag Pappa för Thomas.
Att jag inte förstått fullt ut är nog något alla i en sådan här situation upplever. Det är ju ofattbart och det går inte att ta in fullt ut. Det får ta den tid det tar att fullt ut förstå. Jag läste att Cathrine Shück gått bort – även hon helt plötsligt och utan förvarning. Hon var ute på stan när hon plötsligt kände sig konstig, ringde sin man och det sista han hörde var ”ska jag ringa 112”. Lika fruktansvärt det. Allt är fruktansvärt när det är människor som borde ha så lång tid kvar.
”Smärtan står inte alltid i vägen för att man ska få må bra igen. Ibland ÄR smärtan vägen till att må bra. Man måste igenom smärtan – att våga känna det smärtsamma för att bli hel igen”
Tänkvärda ord av Inger Händestam, ordförande SPES Riksförbund
Att hitta balans i livet är viktigt för alla och för mig var det otroligt viktigt med rutiner i somras. Men det var i hög utsträckning ”isolerade” rutiner – bortsett ifrån jobbet i butiken. Jag träffade andra ytterst sällan vilket var helt rätt för mig där och då. Perioden blev lite väl lång kanske men i det stora hela behövde jag den här tiden.
Nu däremot är jag, som jag skrivit om tidigare, inte bara redo utan ser fram emot och uppskattar de sociala delarna av livet. Jag känner också att om jag inte tycker att det är rätt dag eller att jag vill avvika och gå hem så gör jag det. Det innebär inte att jag ringer 10 minuter innan utan det enda det innebär att jag tänker på mitt eget mående i första hand.
Det fjärde rådet är jag nog inte så bra på. Jag har lite för mycket skärmtid men inte för att jag lägger massor av tid på Facebook eller Instagram utan för att jag skriver mina blogginlägg, söker efter bilder, kollar nyheter, läser någon annans blogg och lite annat så totalt blir det i mesta laget. Jag följer på några få program men inga serier och jag tackar nej till sådant jag inte vill göra.
Men apropå skärmtid så läste jag något inlägg där någon var chockad över hur mycket skärmtid hon faktiskt hade. Det följdes av ett antal kommentarer där många låg i det häradet och jag ligger inte på den nivån. Jag gör dessutom allt via telefonen eller min iPad och det kommer ju också med som skärmtid.
När det gäller bloggen så har den varit väldigt viktig för mig, och är fortfarande. De viktigaste perioderna har varit efter det att jag varit sjuk och nu efter det som hänt.
Det är inte så att jag sitter och funderar på vad jag ska skriva om. Vissa saker vet jag innan att jag vill berätta/skriva om medans andra blir som en följd av det jag skrivit. Snabb som en vessla är jag också när jag skriver 😊
Den betyder helt enkelt mycket för mig och även om den inte gör det för andra så är jag glad över att det ändå är så pass många som läser 😊
Apropå att läsa någon annans blogg så följer jag och läser Blondinbellas blogg kontinuerligt. Kanske inte varje dag men ofta. När jag började var det för att man förstod att även om hon på många sätt är duktig så var det ett luftslott, byggt på såväl direkta lögner för att uppvisa en bild av något hon inte riktigt var och för att det var ”kul” att läsa om allt hon skrev. Det var inte sällan hon glömde vad hon skrivit för någon vecka sedan vilket innebar att hon berättade en helt annan historia om samma sak.
Sedan kom ju den oundvikliga och totala kraschen. Man kan inte beskriva det som om hon försvann men hennes ”karaktär” försvann för det var just det hon varit – en karaktär och inte sig själv. Det är först nu efter kraschen som det på riktigt blir ”roligt” att läsa. Hon har rest sig, insett vad som är viktigt i livet och mår i det stora hela väldigt bra. Hon har inte lämnat delen att shoppa massor, resa och bo lyxigt men nu gör hon i huvudsak för sin egen skull. Inte för att visa upp det för att det ska ”matcha” hennes karaktär.
Krasch, lögner och karaktär eller inte så kan ingen ta ifrån henne att hon är en driven person. Att hon inte inte lyckats med lönsamheten i bolagen beror ju på en mix av dumma beslut och enorma kostnader för att upprätthålla fasaden.
Idag fyller hon 31 år och jag är rätt säker på att hon snart kommer med en ny företagssatsning och att hon lärde sig väldigt mycket kraschen. Hennes bok har btw recenserats av Bibliotekstjänst – den får betyget fyra av fem.. Det är inte hon som skrivit men innehållet måste ju vara tillräckligt bra/intressant för att nå ett så högt betyg.
Apropå att fira så hörde jag på Nyhetsmorgon i morse att det är Fars Dag på söndag. Det är lite konstigt att det finns Internationella Bacon Dagen och liknande men inte någon internationell Fars Dag. Ett datum för Sverige, ett annat för Spanien och det varierar nog rätt rejält världen över.
Pappa kommer inte att få någon slips i present och det tror jag han mest är glad över. Undrar hur många slipsar som varit en Fars Dag present – många.. Nuförtiden tror jag däremot att det är väldigt få pappor som får en slips. Vi har aldrig haft något direkt firande av vare sig Mors eller Fars Dag så någon present blir det inte men däremot ska vi ses. Vi får se vad vi hittar på för att fira det – kantarellsoppa eller sprödbakad torsk undviker jag nog med om det blir så att vi äter middag här 😊
Var ju iväg med Pappa i förmiddags så nu är det check på allt med Olivenet men det gick inte lika bra med kontorsstolen. Vi åker upp till La Cãnada i morgon förmiddag och försöker hitta en ny istället. Då ska jag komma ihåg att köpa den där vågen och bunkra upp med ännu mer vatten och annan dryck. Efter morgondagens besök kommer det att dröja länge innan jag åker dit igen.
Pappa släppte av mig intill butiken med överkastet. Antingen så var överkastet inte lika snyggt som jag mindes det eller så var det som jag tyckte var så snyggt slut. Oklart. Hittade hursomhelst ett helt annat som jag tycker är jättefint ✨
Det blev inget besök på Burger King för tiden blev lite tajt – hade ju tiden med Esther att passa. Åkte direkt hem sedan och fixade iordning sovrummet och lite annat.
Kattis & Co gick ju upp 02.45 i morse, eller snarare i natt. Det där flyget vid sex måste vara en pina att flyga med. Thomas gjorde ju det nu i april och han som alltid ville vara ute i god blev det ju ännu värre för. Dom har hursomhelst vilat vid poolen ett antal timmar så nu är det dags för mig att gå ner med doggisarna till strandrestaurangen och möta upp henne.
Vi tar sedan en promenad och träffar de andra inne i stan vid åttatiden. Kanske kommer det en kort up date ikväll annars blir det imorgon. Jag ska hursomhelst verkligen försöka komma ihåg att ta lite bilder..
Kram
Jag har jättestor behållning av din blogg och ser verkligen fram emot att läsa den.
Idag fastnade orden om smärta och kändes omedelbart så sanna.
”Ibland ÄR smärtan vägen till att må bra. Man måste igenom smärtan – att våga känna det smärtsamma för att bli hel igen”
När jag blivit golvad av livet, för mig sorg syster, att jag blev tvungen att avliva min älskade häst och veckan efter det stor kärlekssorg.. Att sörja och fysiskt tillåta smärtan expandera i kroppen, själen och hjärtat – att ta känslorna på allvar. Smärtsamt ja, men för mig nödvändigt. Något annat vore för mig att förminska mig själv.
Sommaren har varit en ”bumpy road” för mig men jag har fått tillgång till ett djup och en spännvidd i mitt känsloregister.
Sorry för långt inlägg.
Kram
Tack Susanne, blir verkligen glad. Håller helt med dig att man måste möta smärtan för annars kommer det oundvikligen att slå tillbaka och då hårdare.
Känner ju till om din syster och din häst och tror att både du och jag många gånger känt ”hur ska jag orka, hur ska jag klara det här”. Det kan låta lite banalt men jag tror att man till en viss utsträckning kan välja ljuset. Inte till en början men när det värsta lagt sig.
För att kunna göra det på ett fungerande sätt måste man ha något att ”hänga upp det på”. Något som ger energi och som gör att man trots allt kan se positivt på framtiden. Att du köpte huset och får utlopp för känslor genom att renovera och skapa en helt ny plats och hem var/är otroligt bra.
När jag var hos Esther (min läkare) nu i torsdags hade jag precis varit och köpt överkastet och hon sa också det – ett väldigt bra sätt att komma vidare är att skapa något nytt. Sedan är det givetvis både upp och plötsligt får jag nästan en chock när jag inser att jag aldrig mer får träffa honom.
En kärlekssorg kan göra lika ont men man kanske kommer över den lättare men där och då kan det göra otroligt ont. Man blir ju ofta väldigt sårad så det finns flera dimensioner i den sorgen.
Be ABSOLUT inte om ursäkt för långt inlägg – Jag uppskattar det verkligen!
Kram