Hej,
Ännu en dag har passerat och jag har oändligt många dagar kvar. Det är givetvis för tidigt för att någon dag ska kännas rätt okej, inte ens en timme och inte ens halvt okej, men det är så det är. Det kommer aldrig att bli bra men jag hoppas och tror att det med tiden kommer att göra mindre ont, men dit är det långt. Det finns ju inget annat alternativ än att med tiden lära sig leva med det.Jag saknar hundarna och den tröst jag skulle fått av dem men det hade varit väldigt egoistiskt och inte det bästa för dem. De har det så bra på hundhotellet hos Sabine i Monda och deras välmående är väldigt viktigt nu. Dom kommer att sakna Thomas så otroligt mycket när de kommer hem och förstår att han inte är här.. så ju längre de har det bra nu desto bättre. Någongång nästa vecka kan det nog vara okej att de får komma hem igen.
Sabines egen hund Rudi är helt förälskad i Karisma. Precis som tidigare får både Tintin och Karisma sova inne i Sabines hus och inte tillsammans med de andra hundarna. Det finns ett hus för de små hundarna och ett för de större men Karisma och Tintin får alltså bo i bostadshuset.
Det är ett perfekt ställe för dem att vara på med stora ytor och de får gå långa promenader varje dag. Dom är långhåriga nu och skulle på hund SPA på måndag men det kommer nu att bli gjort i Monda istället.
Det är förutom en trivsam miljö ett väldigt bra sätt för dem att bli bättre på att umgås med andra hundar. De kan annars ibland vara lite besvärliga med det men här går de runt och är kompis med alla. Mercedes, som rekommenderade det här stället tidigare berättade då att hennes hund varit helt hopplös när det kom andra hundar men efter att varit på hundhotellet några gånger har han helt ändrat sig.
Lägenheten känns så tom men det känns på något oförklarligt sätt som om Thomas och hundarna är iväg på någonting och snart kommer tillbaka. Jag vet inte men det kanske är ett bra sätt att tänka och känna så, det kanske gör så att det inte blir så definitivt så snabbt. Även om jag vet att det är definitivt så intalar jag mig att det inte är det.
Man läser ofta att det bästa att göra när man har ångest är att promenera och oavsett om det är en vad man kalla traditionell ångest eller sorgångest så hjälper det verkligen. Jag har varit ute och promenerat mellan 10 000 och 14 500 steg de senaste dagarna. Det är varmt så det går inte fort men det är i och för sig bra för då går timmarna.
Jag gör ju mina To Do listor varje vecka och jag ska göra allt för att bocka av det som står på den, hur litet och ”oviktigt” det än är. Gick förbi Zara i förrgår och köpte de där två vita linnena som stod på veckans To Do lista.. plötsligt i kassakön att fick jag en känsla av ”hur kan jag stå här och köpa något så oviktigt som linnen” men jag antar att sådana känslor kommer att komma ofta.
Jag gick strandpromenaden på hemvägen och såg att restaurangen med revbensspjäll som vi brukade äta på någon gång då och blivit lite ”halvkompis” med ägaren hade öppnat där. Den låg ju tidigare på Avenida Antonio Belon men stängde för ungefär ett halvår sedan och då fanns en hänvisning att de skulle öppna i nya lokaler senare. Det var alltid så lite gäster där och så var det under pandemin så vi trodde att han tyvärr tvingats att stänga för alltid men inte riktigt ville säga det.
Eftersom jag gått så långt så kände jag att jag skulle vara helt slut när jag kom hem och inte orka laga mat så jag åt där. När jag satt och väntade på maten kom tanken ” tänk att de faktiskt öppnade igen det trodde vi ju inte – det måste jag berätta för Thomas”. Sådana tankar kommer nog att komma ofta väldigt väldigt länge framöver. Berättade det för Pappa och han sa att det var så även för honom när Mamma gick bort.
Igår tog jag bussen till Puerto Banus och promenaden runt där, det är ju en hel del folk här redan och det kommer att öka dag för dag. Det är för långt att gå till Puerto Banus i den här värmen tycker jag. Dessutom är det bra att börja komma igång att lära mig de olika bussarna, hållplatserna etc. Vi har ju aldrig åkt buss eftersom vi haft Silverpilen – jag har inget körkort så Silverpilen får stå i garaget över sommaren tills Pappa kommer ner. Han kanske iofs vill att den står kvar där eftersom han bor cirka fem minuter härifrån, det alltid är svårt att hitta parkering och han inte kör så ofta. Ni ser.. praktiska frågor – högt och lågt.. Men utan dem hade det blivit så mycket jobbigare. De liksom en del annat gör att man får lite annat att tänka på.,
Jag har tittat på flygbiljetter men inte riktigt bestämt mig ännu. Det skulle nog vara skönt att komma hem en vecka eller så men jag har inte bestämt mig helt och hållet ännu. Jag kan ju bestämma mig med kort varsel för det går flyg varje dag dock har jag inte fått den andra sprutan och jag är osäker på om det krävs PCR test när jag kommer tillbaka. Men det är en bagatell i sammanhanget, däremot är det viktigt att jag är här den 23 juli när jag har min vaccinationstid för annars kan det säkert bli krångligt. Att försöka boka om en inbokad tid är nog inte att rekommendera.
Men just nu känns det nästintill oöverstigligt att packa, ta mig till Malaga och flyga. Men just det tror jag kommer att ändras relativt snabbt.
Igår gjorde jag som planerat. Jag promenerade till Da Bruno och köpte en Take Away pizza som jag tog med ner till stranden. Jag satt där ett tag, åt pizzan och saknade Thomas något enormt. Jag satt inte så länge för det kändes så tomt och ännu mer ensamt än när jag är hemma. Det är ju helt självvalt att jag är ensam och att det var Midsommarafton gjorde ingen som helst skillnad. Vågorna rullade in och det var helt tomt på människor på stranden så bortsett ifrån vågorna var det helt tyst.
Jag har haft lite kontakt med min kusins fru Matilda och jag bad henne att om hon skulle göra så sin matjessill-tårta så skulle de äta en bit för Thomas. Jag vet inte hur många gånger han pratat om hur god han tyckte den var men många gånger var det.
Sömnen varierar men en sak är gemensam – den är precis helt drömlös. En natt sov jag väldigt dåligt och det var natten med en stor skinande fullmåne. Det syns inte så bra på bilden men den var väldigt synlig.. Huset ni ser längst bort i bilden är det hus där Pappa bor, vi har med andra ord väldigt nära till varandra. Det tar lite drygt fem minuter att gå dit.
Idag är det den svåraste dagen och jag har inte gjort mer än att fixa på terrassen och balkongen. Har lite ont i kroppen efter de långa promenaderna, jag är ju inte van att gå så långt och så mycket. Det lättaste och bekvämaste skulle vara att stanna hemma, i tv-soffan men det tänker jag inte göra. Det blir inga 10 000 steg för klockan är redan sju men jag tror att det är viktigt att jag kommer ut varje dag – även om jag bara vill vara hemma och det känns som det inte finns någon som helst kraft i kroppen. Nu går jag fixar till mig lite och tar tjuren vid hornen. Kommer att sova så mycket bättre efter det.
Istället för att tänka att det känns för mycket i benen och kroppen så att jag inte kommer att orka att gå så tog jag bussen in till stan. Den stannar precis vid Alameda parken så man korsar bara Ricardo Soriano så är man i Gamla stan. Det var riktigt mycket folk, på uteserveringarna och människor som flanerade runt. Verkligen stor skillnad mot när vi var där för några veckor sedan.
Jag har vare sig några hungerkänslor eller aptit men lika viktigt som det är med rutiner är det att få i mig mat. Gick ner på restauranggatan som går ner mot strandpromenaden, där har de en restaurang där pizzorna kostar 5,90 och är dessutom goda. Att lägga pengar på restaurangbesök med ett par snäpp upp dyra känns helt meningslöst nu så det blev en pizza idag igen. Hade planerat att gå hem men det kände jag skulle vara helt omöjligt så fick nöja mig med 3 900 steg idag.
Nu söndag ska jag ge mig på att vara social för första gången. Jag ska träffa Christina för att äta lunch på strandpromenaden klockan 14.00. Det känns bra men samtidigt lite ”läskigt”. Jag ska be om att vi mer eller med mindre låtsas som om det inte hänt, försöka ha en så ”normal” lunchträff så långt det är möjligt. Jag känner mig inte redo för något annat ännu och än mindre i en ”offentlig” miljö.
Jag somnade lite lätt en stund efter det att jag kommit hem men vaknade igen och kan inte somna om men ska göra ett ordentligt försök igen.
Kram & Sköt om er och varandra!