Min julkrönika.. det låter både ambitiöst och pretentiöst men inget av det stämmer – framförallt inte det senare. Jag lägger upp den nu idag, på julafton men jag har skrivit lite på den varje dag sedan i tisdags.
Vad julen är och vad den betyder varierar såklart. För vissa en jätteviktig dag för en del är julafton ungefär som vilken dag som helst. För den första ”gruppen” är gemenskapen väldigt viktig och för den andra har de väl ingenting emot sällskap men de kan nästan lika vara ensamma. Men då är det en frivillig ensamhet.
Jag har ju skrivit om att jag under julen inte fullt ut kan släppa de ensamma och så är det men så såg jag ett inlägg som är självklart och tänkvärt.
Det här är Jean-Pierre – han är 74 år och bor i Botkyrka. Han tillhör de där som jag ”tycker synd om” i dag eftersom han är ensam. Det är nog vare sig ofrivilligt eller frivilligt- det är helt enkelt så hans liv ser ut. Det som blivit det normala.
”Dem som det är synd om idag är det förmodligen synd om årets övriga 364 dagar också”
Visst är det till stora delar så, det är vi som lägger in emotionella värden för just julafton och liknande högtider. Man ser bara ensamheten och inte problematiken. Det är belagt att ofrivillig ensamhet är lika farligt för hälsan som att röka. Varför finns det så mycket skam kopplat till ensamhet? Det är nog lätt att tro att de som ensamma också är äldre men det är långt ifrån sanningen. Just på julen kan det kanske stämma men inte de där övriga 364 dagarna.
Det är inte heller ”bara” de ensamma som har det tufft under jul. Det kan finnas många anledningar till det; sjukdom, ensamstående föräldrar som det här året firar utan barnen, ensamstående föräldrar som lever i den nya tidens ”fattigdom” och inte kan ge barnen den jul de så gärna vill.. Jag kan fortsätta för det finns som sagt många anledningar..
Det som vi alla måste komma ihåg är att julen är barnens högtid i första hand. Det ska inte förväxlas med det materiella, i antalet julklappar utan om helheten. Gemenskapen, ledigheten för föräldrarna, förväntningarna, tomten och allt det andra. Men tyvärr finns det väldigt många vuxna som efter någon snaps glömmer bort det där med ”barnens högtid” och plötsligt har det blivit för mycket alkohol. Det är inte ett beteende som gäller bara för dem med alkoholproblem utan det förekommer nog i en hel del familjer. Precis som vi ska ”tycka synd om” de ensamma de övriga 364 dagarna också kan de vuxna väl välja någon/några av de andra 364 dagarna att dricka den där snapsen för mycket.
Oᴍᴛᴀ̈ɴᴋsᴀᴍʜᴇᴛ….
Jag läser och hör om hur många julklapps-insamlingar det är över hela Sverige. Det finns många sådana varje år men jag har aldrig hört lika mycket om dem som i år. Jag är säker på att det är fler insamlingar, att fler människor engagerar sig så att julklapparna blir fler. Det är möjligt att det kan finnas dom som tycker att det här är kommersiellt men då har de ingen empati, ingen förmåga att sätta sig in i en situation där man inte har råd att köpa någon/några julklappar till barnen eller förstå hur ett barn som aldrig kan önska sig något känner.
Som tur är så tror jag att det är väldigt få, de där empatilösa typerna och jag hoppas att det ökade engagemanget i år inte bara är en Corona-effekt i år utan även kommande år.
Stadsmissionen brukar ju ha julfirande varje dit både ensamma och hemlösa kan komma. Tyvärr kan de ju inte ha det i år, det kan inte heller frivilligorganisationen Vid din sida ha.
Vid din sida är en frivillig organisation som i huvudsak hjälper äldre hemlösa och fattigpensionärer och nu när de inte kan ha lokalen öppen så flyttar de ut..
Företag skänker varor löpande, istället för att det blir ”svinn”. Företag skänker givetvis varor som inte skulle ha blivit svinn också. Pengar samlas in och för dem köps ordentliga matlådor in.. Idag var det Wallenbergare med potatismos.
Det är en riktig eldsjäl som startade organisationen men hon är givetvis omgiven av andra eldsjälar som jobbar ideellt. Jag blir varmt i hjärtat av sådant här och det är inte för att de gör det kring jul utan tvärtom att de gör det 365 dagar per år.
Jag blir inte lika varm i hjärtat när jag ser kön – att det är så många som i Stockholm år 2020 behöver den här hjälpen.
Det är inte bara organisationer som bjuder på mat till dem som behöver.. En pizzeria i Kungälv började förra året att bjuda de som inte hade råd med julmat eller var ensamma pizza och det kommer de att göra i år också.
Nu är inte min insats som volontär någon hjälteinsats men det känns väldigt bra att göra det och att det inte är någon hjälteinsats är liksom hela poängen. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något. Har man inte tiden kanske man kan bidra ekonomiskt, med något litet belopp.
Det finns ju många sätt att vara med och bidra på, t ex Postkodlotteriet där en ett stort antal organisationer får bidrag. Jag kan inte uttala mig om hur stor andel som går till vinnare, organisationer och vad som är kostnader för att bedriva Postkodlotteriet så det låter jag vara osagt.
Var och en gör givetvis som den vill så det här är ingen moralisk pekpinne.. men tanken på att alla som kan hjälper till lite är en fin tanke ✨
Gᴇᴍᴇɴsᴋᴀᴘᴇɴ….
Det finns en hel del möjligheter att vara med på julfirande digitalt.. Några av dem som ”hakat” på är Systrarna Graaf som bjuder in följarna att följa deras julfirande på Youtube.. De har fått in en del spons så julklappar kommer att lottas ut också.. Till skillnad från Anders Tegnells ”inbjudan” på fem minuter så börjar det här på förmiddagen och håller på till de går och lägger sig.
Det kommer garanterat att vara helt ocensurerat och de kommer att vara sig själva till hundra procent. Men med Youtube är det ju en envägskommunikation medans vid julbordet hos Tegnell är det via Zoom (= tvåvägskommunikation). Men jag kan bara inte föreställa mig hur det skulle låta om det var en tvåvägskommunikation när det är öppet hus som det är med Systrarna Graaf. Fint initiativ hursomhelst 🧑🎄
Dᴇɴ ᴅᴀ̈ʀ ᴠᴀ̈ɴᴛᴀɴ ᴏᴄʜ ғᴏ̈ʀᴠᴀ̈ɴᴛᴀɴ….
Än idag kan jag minnas, om än lite svagt, känslan av väntan. Först var det väntan på att åka till Mormor, Farmor & Farfar eller till Moster Maud & Lasse.. Sedan var det väntan på att vi skulle ha ätit klart och att Kalle skulle börja.. Det var ju på den tiden Kalle i princip var det enda tecknade programmet på tv på hela året. Bara det faktumet kan ju få en att känns sig lastgammal men också tacksam. Tacksam för att det faktiskt var något väldigt speciellt, en riktig höjdpunkt att sitta med Mamma, Pappa och alla de andra och se Kalle & hans vänner. Tomteverkstaden, Askungen & Lady & Lufsen.. Lady är btw en Karisma.
För att väntan inte skulle bli för lång (vilket den såklart blev ändå tyckte man oftast 😃) så fick jag en julklapp redan på morgonen. Det är det nog många som fick och många som ger fortfarande. Men hur många av er har inte precis som jag försökt komma åt och klämma lite på några julklappar och blivit besvikna när det varit mjuka paket 😃 Det där med mjuka paket gjorde en form av 180 graders ändring vid en viss ålder och det stod högt på önskelistan..
På samma sätt blev det med julen. Den som varit ”viktigast i världen” blev mindre och mindre viktig, Men det vänder igen när vi går in i ”vuxenlivet”, kanske inte för alla men för de flesta och framför allt dem med barn. Familjen blir viktigare igen, oavsett om man har barn eller inte och julen har åter blivit en viktig och fin högtid men i en helt ny skepnad..
Den långa längtan och väntan som ju börjar redan vid första lucköpningen på adventskalendern byts ut mot stress. Stress för att hinna med allt innan jul. Längtan efter ledighet och gemenskap finns kvar, hela tiden men vilken gemenskapen är kan kanske variera över åren. Men hur mycket en vuxen än älskar julen så är det nog inte vanligt eller kanske ens möjligt att möta par fullständigt glittrande och förväntansfulla ögonen som hos ett barn ✨
Mitt eget förhållande till julen kan nog bäst beskrivas som en jojo. En jojo som både kan vara högt upp, långt ner eller rakt fram ni vet.. Kan göra en hel del konster också men det har jag aldrig behärskat..
Som alla andra barn var julen det bästa som fanns. I sena tonåren var det rätt ointressant med jul. Skönt att vara ledig men julklapparna, julmaten och allt det andra var inte årets höjdpunkt längre – långt därifrån. Det höll i sig några år för att jag sedan såg på julen rätt så neutralt.. Jag började uppskatta den mer och i första lägenheten julpyntades det och i takt med att jag blev äldre ökade intresset och vikten av julen.
Jul med familjen blev jätteviktigt igen – varannat år med min familj och varannan med T’s. Några gånger hade vi jul hemma hos oss och jag fick liksom inte nog av pyntande och fixande. Älskade julen, oavsett om den firades hos oss eller någon annan. Gran och rejält med juldekorationer även om inte julen firades hos oss. Nu var jojon uppe i i luften igen. Högt upp..
Sedan kom det några år när jag inte tyckte om julen alls. Jag ville i princip inte fira överhuvudtaget och jag var till och med själv ett år i Marbella. Jag vet inte om jag tänkte så mycket på det då men nu med perspektiv ser jag kopplingen till Mammas död. Jag firade julen med min familj men Mamma var då väldigt sjuk, cancern var väldigt lång gången och vi visste att slutet var nära. Mamma ville inte vistas på sjukhus den sista tiden så hon fick vård hemma.
Vi firade julen tillsammans men Mamma var ju så dålig så att hon var sängliggande men hon var ändå med istället för att vara ensam på ett sjukhus. Det var så hon ville ha det och det var ett bra sätt för oss att närheten fanns där hela tiden.
Det tog några in på det nya året sedan somnade Mamma in ❤️
Det här med att julen då inte längre blev den där riktiga höjdpunkten hängde säkert ihop med minnena kring just julen och Mamma. Saknaden blev större under julen. Jag saknar inte Mamma mindre nu men jojon är tillbaka däruppe nu. Speciellt i år.
Något annat som påverkat julen är ju också att jag varit sjuk. Förra året var jag frisk men väldigt trött. I år är jag frisk och riktigt pigg. Jag är säker på att det blir en fin jul i år och att jojon kommer att stanna kvar däruppe under ett gäng år framöver.
Jag har inte läst något om hur handeln går jämfört med tidigare år då det slagits rekord på rekord. Det jag läser är uppmaningar att inte besöka butiker mer än nödvändigt. Att näthandeln ökar ”dramatiskt” och att t ex Mathem inte kommer att kunna leverera den utlovade skinkan eftersom trycket är så hårt. Bra signaler. Inte att konsumtionen är hög men den kanske sjunker totalt och heller inte att vissa blir utan julskinka men det visar att människor lyssnat och lyssnar.
Det blir lite tudelat det där med konsumtionen när jag tänker efter. Handeln behöver intäkterna för utan dem försvinner jobb så i år är ökad konsumtion över jul totalt sett ändå något bra. Om man inte är ute i butikerna förstås.
Det finns ett speciellt uttryck för att köpa en julklapp till sig själv, att unna sig något man verkligen vill ha. Jag minns inte riktigt nu men tror att det genomsnittliga beloppet för julklappen till sig själv är cirka tusen kronor.. Ett genomsnitt för dem som i undersökningen uppgav att de köpte en julklapp till sig själv inte totalt sett i Sverige 🎁
Det är väl inte en dum idé att köpa något till själv, något man kanske inte unnat sig annars.. En uppskattning till oss själva som stått ut i år..
Aᴘʀᴏᴘᴀ̊ ʜᴀ̊ʀᴅᴀ ᴠs ᴍᴊᴜᴋᴀ ᴘᴀᴋᴇᴛ….
Om man försöker sig på att göra någon form av jämförelse mellan de hårda vs mjuka paketen som barn, vilket väl inte är den bästa jämförelsen men jag gör den ändå.
Även om det finns mycket jobbiga, tuffa och för vissa svåra omständigheter som normalt inte finns en jul så tror jag att det iallafall finns något positivt i det. Det blir på många sätt en väldigt ovanlig jul som alla hade önskat var normal men om vi väljer att se något positivt i det där mjuka paketet under granen så är det att vi nog uppskattar det vi tagit för givet mer och blir kanske också mer ödmjuka inför livet på något sätt.
I den bästa av världar får vi ett mindre hårt samhälle ❤️
Kᴏᴍ ɪʜᴀ̊ɢ….
Att allt inte behöver vara perfekt vare sig före eller under julen är väl Camilla Läckbergs inlägg med bilden på dottern Polly på väg till Luciafirande ett bra bevis på. Ja, Lucianattlinnet är väldigt skrynkligt men vad gör det när Polly känner sig så fin så att hon knappt kan slita sig från spegeln? Ingenting.
Inte heller gör det något om vi har några sådana här i hörnen. Definitivt inte.
I Malmö finns det en liten grupp av konstnärer eller så det bara en konstnär. Oavsett vilket så är namnet ”Anynomemouse” och de bygger upp små, med betoning på små, installationer. Det började med en enkel entré till ett ”mus-hem” med en liten cykel utanför Blev så populärt att gå förbi titta på så att de boende började klaga.. och mössen fick flytta till ny adress.
Nu såhär i jultider passar det väl hur bra som helst med ytterligare en installation. Den här gången i form av en liten hamn.. Plötsligt fanns den där och visst blir man lite varm hjärtat ❤️
