Hola!
Vi fick inte tillbaka wi-fi’n igår kväll heller. Nu är det mer än 36 timmar utan, hur svårt kan det kan vara kan man ju tycka. Men sett i perspektiv till så mycket annat så är det ju knappast något att gnälla om. Men det är mycket man tänker på som ju inte går för att wi-fi’n saknas, typ googla på precis allt mm. T’s telefon har förvisso 4G så den ”slåss” vi om. Det låter verkligen tragiskt, eller hur! Men som sagt både jobb och fritid går i varandra och påverkas av ett icke fungerande wi-fi.
Hade gärna velat se ”This is my flipside” igår kväll, kollade väldigt kort efter ev kommentar på Instagram och hon hyllades väl inte till skyarna direkt. En känga till den nya kärleken blev som en cliffhanger till nästa avsnitt om jag fattade det hela rätt. Sedan var det ju allt med den fruktansvärda uppväxten förstås. Får försöka kolla när wi-fi’t fungerar igen. Men det programmet och hennes vara eller icke vara är oxå det sett i perspektiv så är det vare sig viktigt eller intressant. Men ändå fortsätter jag, likt ett bi 🐝 som dras mot honungen att följa, läsa och tycka. Om det nu är till någon tröst så är jag väldigt långt ifrån att vara ensam om det.
I morgon kommer Pappa tillbaka efter att ha varit i Sverige över jul/nyår. Det känns alltid bäst för mig när Pappa är här och jag är säker på att min syster känner samma sak.. Fast omvänt då förstås, hon tycker att det känns bäst när han är i Sverige. Inte för att han behöver ”tas om hand om” på något sätt utan för att man träffas ofta och enkelt.
Apropå att träffas..
Tänkte ringa till Pappa ikväll för att kolla om han har lust att komma på middag någon av de kommande dagarna. Det gäller att boka in det 😃 Det sagt med glimten i ögat men de har mycket aktiviteter i föreningen som han är med i.
En röd kavaj med lite puff..
Varför är det hur enkelt som helst att skiljas från vissa plagg och nästan omöjligt från andra? Då för nästan exakt ett år sedan gjordes en garderobsrensning och då körde vi i högsta tänkbara tempo så att man nästan inte hann tänka. Minns att jag hade en rädsla över att jag skulle sakna såå mycket men sanningen är att jag inte ens kommer ihåg vad vi slängde. Bortsett från ett plagg.. En lila stickad kjol (tätt stickad) som slutade strax ovanför knäet. Lila är inte min färg och anledningen till att jag köpte den där i den lilla butiken i Hässleholm var för att den hade exakt samma lila nyans som Wallmans nya logga som vi just tagit fram. Butiksinnehavaren, en kvinna runt 65, var grymt duktig på att sälja och hade jag inte haft ett tåg att passa hade jag antagligen stått i en butik i Hässleholm idag och sålt ”kjolar” till andra 😊 Hon hade nog inte stannat när hon sålt hela varulagret till mig menar jag 😊 Slutsatsen är alltså att min rädsla var helt obefogad. Jag kommer alltså inte ens ihåg vad jag slängde och än mindre sakna något av det. Slängde gjorde vi btw inte heller. Vi skänkte det till Cudeca och då trodde jag knappast att jag skulle vara involverad på det här sättet ett år senare..
Spanska tanter..
Här har vi två spanska damer som både shoppade loss likt två tonårstjejer och var så charmigt röriga så att jag fick svårt att hålla kolla på vem som skulle ha vad, sedan försökte de pruta lite och som om det inte vore nog blandade de och gav om vad som betalas.. Mycket fick de med sig och glada var de..
Ikväll är det säsongspremiär av Wahlgens värld och eftersom vi nu fått tillbaka vårt wi-fi så kommer jag nog att de det. Men innan dess., ”This is my flipside”. Återkommer ikväll med en ”analys” av del ett och lite annat..
Lite mer bilder kommer det att bli i inläggen oxå – blir ju lite roligare då..
Kram från Marbella 🍊🍋