Hej!
Surprise! Startade dagen med en Smoothie Bowl 😀 Jag bara måste börja lördagen med ett ”citat” som jag råkade höra sådär i förbifarten. Vi kan väl alla konstatera att vi har olika syn på vad som är värst här i livet eller för den delen i världen..
”Det finns inget värre än bränd sockerkaka”
Men då är det ju lite tur att hon istället kan komma med ett jättebra tips.. Hur man ändrar sitt Chanel halsband till två halsband.. Hashtag #sommarpysseltips (ja, det är sant)
Kanske inte är så många av hennes följare som har nytta av tipset men det var ju omtänksamt att dela med sig 😀
Apropå TV-personligheter..
Det var ju som sagt Kristallen gala igår kväll och många förhoppningsfulla nominerade var såklart på plats. Tycker att det var rätt att Sofias Änglar fick priset för Årets Livstilsprogram för att de gör verkligen hjälper och gör skillnad för de familjer de hjälper. Säkert för andra oxå som genom programmet får perspektiv . Själv klarar jag helt enkelt inte av att se det. Det har ingenting att göra md min egen sjukdom eller så utan det är för att det är för sorgligt. Utifrån perspektivet att få just perspektiv så behöver jag definitivt inte se det för det har jag verkligen fått de senaste åren. Jag värdesätter helt andra saker. Vissa saker som tidigare var viktiga är helt oviktiga idag. Jag uppskattar saker på ett helt annat sätt och tar inte heller någonting för givet som jag gjorde tidigare. Men det är jag långt ifrån ensam om, i princip alla som varit/är sjuka känner på exakt samma sätt. Det behöver iofs inte heller handla om att man varit sjuk det kan vara helt andra saker som får en att omvärdera både livet och saker i livet.
Det som jag däremot absolut inte kan förstå är att Sanna Nielsen och David Hellenius blir Årets kvinnliga respektive manliga programledare, igen.. Det är ju tittarna som avgör det så man kan ju inte säga att dom har fel men jag undrar när svenska folket ska tröttna på David Hellenius som ju är med typ överallt.. Jag ser heller inte ”storheten” med Sanna Nielsen utan tycker ofta att det känns som om hon pluggat in manuskorten mellan de olika artisternas framträdande under Allsången och att hon har lite svårt att få med sig publiken.. Men det är väl som vanligt jag som inte fattar någonting..
Röstfiskeriet var dessvärre lönlöst för Familjen Wahlgren.. Trots tre nomineringar fick de åka hem utan Kristall i år. Men dom var lika glada för det och tackade alla tittare som röstat på dem. Eller var dom verkligen lika glada?
Förlust och förlust, det är väl iofs en vinst att bli nominerad och lite besviken kan man väl få bli utan att det blir en rubrik. Rakt förbi journalisterna och hemåt..
Lite tidigt än..
Mina knasiga fötter gör ju att tiden med high heels är över sedan länge. Tänk, jag som bodde i högklackade skor under decennier, men priset får jag typ betala nu.. Hursomhelst så har jag nu istället mer eller mindre bott i sneakers hela sommaren. Precis som jag börjat känna lite sug efter lite höstliga kläder så är det samma sak med stövlar och stövletter med lite klack fast ännu lite mer faktiskt. Åker ju till Sverige nu i september och då kan jag ju såklart använda stövletter 😃
Tatoos..
Nu i början på september är det Tatuerings-mässa i kongresshallen. Jag vet inte om det bara är utställning genom bilder/tavlor eller om de faktiskt oxå kommer utföra tatueringar. Då kanske jag ska hålla mig därifrån 😃 Nej då, ingen risk för fler tatueringar. Det räcker med dom tre jag har:
- Pippi Långstrump på vänstra armen
- En liten elefant på ena skuldran (den är jag inte alls nöjd med men den syns inte så mycket)
- Ordet Karma längst ner på höger arm
Den där elefanten ångrar jag såhär i efterhand. Pippi tatueringen var ju min första och en present från min Pappa i födelsedagspresent (men det visste han inte förrän efteråt). På den tiden bodde vi i Los Monteros och när T inte var här var jag tvungen att åka taxi när jag skulle någonstans. Jag hade alltid samma chaufför, Salvador. När jag bestämt mig för att göra den där tatueringen var T inte här och Salvador skulle köra mig. När han fick veta vad jag skulle göra blev han helt förskräckt, frågade om Mr Persson kände till vad jag skulle göra och att han inte tog något ansvar för vad jag skulle göra (Salvador alltså) 😃 Han följde med mig in för att prata med de unga tatuerarna och förmanade dem att de skulle vara extremt försiktiga osv. Jag har så många roliga minnen med Salvador för det var inte så sällan jag var här ensam på den tiden eftersom vi pendlade och hade verksamheterna i Sverige kvar.
Jag är så otroligt ledsen över att vi helt tappat kontakten med honom. Jag vet inte ens om han lever idag. Hans fru gick bort för snart tre år sedan och han återhämtade sig inte, då hade vi ändå lite kontakt och vi led så med honom. Han blev under åren en riktigt fin vän. När hans dotter (deras enda barn) började studera på universitet i Madrid blev han för ensam och isolerade sig. Han svarade inte i telefon och inte på sms och vi slutade försöka. Vi träffade hans brorson för ett år sedan och han visste inte alls hur det var med honom. Salvador hade då ingen kontakt med någon i familjen. 💔
Långt ifrån ensam..
Jag har ju nosat på det där med att skriva tidigare. Dels var jag en av 30 författare/skribenter i boken Boosta din business som var en bok med marknadsföringstips från oss 30 i boken. Mitt avsnitt hette Den röda tråden och örat mot marken. Jag har inte läst det sedan boken kom ut så ska nog ta och göra det igen btw. Sedan skrev jag ju boken Mitt liv som Meral. Kommer ni ihåg Meral? Det var den unga kaxiga tjejen som var med i alla säsonger av Sveriges första dokusåpa Baren och sedan i ett par såpor till. Meral berättade och jag skrev. Det gav mig blodad tand men tiden och förutsättningarna har inte funnits att göra något med det. Jag skulle ljuga om jag sa att jag hade en briljant idé som jag ”bara” ska sätta mig och skriva ner. Så är det definitivt inte. Det är en sak att sätta ord på någon annans berättelse än att skriva en bok från ett vitt papper. Så ärligt talat har jag ingen som helst aning om det kommer att bli någon bok eller ens början på någon bok. Jag är knappast ensam om att ha någon slags romantisk dröm om att skriva en bok. Mitt liv som Meral är verkligen inte ett litterärt mästerverk och jag har ingen ambition att någonsin kunna skriva ett sådant. Det mest troliga är kanske att det blir början på en bok, hur många sidor ”början” blir återstår att se. Men nu har jag sagt det högt, inte för att det på något sätt skulle innebära någon press att jag måste skriva något men just det här med att att skriva och ordet författare är så laddat. Det tar lång tid innan någon faktiskt tituleras författare och när de blir det så finns det någon slags kombinerad förlägenhet (nej, men inte är lilla jag en riktig författare) och stolthet. Det senare förstår jag verkligen för jag har världens respekt för duktiga författare. Min vän Josefin som jobbar både med radio och TV är oxå författare eller är hon en författare som jobbar med radio och TV? Det är när vågen tippat över och personen kallas för Josefin, författare som hon fullt ut är en accepterad/respekterad författare. Samma sak för Alex Schulman som dessutom uttryckt glädje och stolthet över det. Nu har jag noll ambitioner att kallas för författare, jag tycker bara att det är så intressant att det är så laddat. Jag kan inte komma på något annat ”skrå” som är så laddat som just författare. En viss liknelse kan väl göras vid att vissa skådespelare på Dramaten tyckt/tycker att det är Dramatens skådespelare som är de riktiga skådespelarna, resten är statister.
Men tänk om man kom på den där fantastiska ”storyn” som man skulle väva ihop till riktigt bra lösning och fick isolera sig från omvärlden för att bara skriva…
Trädgårdsstugan på engelska landsbygden eller den lilla sjöstugan i Stockholms skärgård? Varför är det första man tänker på att det skulle vara just en stuga som är den bästa platsen? Det är ju inte direkt så att man är inspirerad av Strindberg 😃
Nu är det inte så att jag är på jakt efter någon skrivarstuga att hyra, inte heller har jag någon plan på när och om jag kommer att skriva för just nu är jag mer peppad på jobbprojekten och är det något jag lärt mig så är det att inte starta alla projekt på en gång 😃 Men skulle ”storyn” otippat bara komma sådär när man minst anar det så vet man ju aldrig. Men då kommer jag skriva på den plats som jag bara älskar så mycket, Marbella.. I will keep you posted 😃
Vem ska man tro på, tro på, tro på 🎼..
När ett företag som har ett löfte som tex Oslo Skin Lan och sedan väljer att arbeta med olika Influencers är det intressant att se hur olika de väljer att ta löftet vidare.
Sofi Fahrman
Vill du behålla din lyster från sommaren är budskapet/löftet..
Blondinbella
Här försvinner celluliterna snabbare än vinden och om man råkar glömma att ta produkten under några dagar är de tillbaka lika snabbt. Världens bästa life hack är det dessutom?? Trovärdighet? Typ noll. Men vad vet jag, jag har ju ”förskonats” från celluliter men något säger mig att de inte kommer och går lite hursomhelst.. Även om man heter Blondinbella.
Nu är det invigning av mitt nya ”städverktyg” och lite tid i solen som gäller.. Hörs sen!
Kram