Nu ska inte det här bli eller uppfattas som ett ”tyck om synd om mig inlägg utan en uppdatering om min hälsa och mitt hår…
När det gäller hälsan generellt så går det framåt även om jag ofta skriver har lite problem med sömnen och känner mig tröttare än vad som är normalt för mig.
Värdet för sköldkörteln ligger ju en bra bit över det normala och de symptomen förklarar en del av tex trötthet mm. Har läkarbesök på sjukhuset den 31/8 för en grundlig undersökning. Man kan i de allra flesta fall medicinera det men det kan vara lite svårt att hitta rätt ”dos” men det får vi hoppas går bra. Efter en medicinförgiftning är jag inte så pigg på mass experimenterande.. Jag är nog blekast i Marbella, värmen som jag normalt hanterar hur bra som helst har varit lite ”jobbigare” – hänger nog ihop med sjukdomen. Ska försöka börja sola bara en kortis varje dag och sedan kanske lite mer i september när det är lite svalare..
Det är klart att det som varit jobbigast var åtta dagar på intensiven mer eller mindre medvetslös hela tiden…men eftersom jag var just medvetslös så kommer jag inte ihåg så mycket av det. Det som påverkat mest är känslan av att förlora håret. Inte så att jag blev helt ”skallig” men det var inte mycket hår kvar. Varje gång jag tvättade eller borstade håret hade jag stora tussar av håret i handen, kala fläckar och självförtroendet åkte rakt ner i källaren.
Jag har ju knappast sett ut som Victoria Silvstedt med ett fantastiskt hårsvall (ja, det är antagligen extensions eller någon form av löshår som förstärkning) – men vad avundsjuk jag är på hennes hår. Brösten kan jag knappast påstå att jag har heller men silikonbröst hoppar jag mer än gärna över. Jag kommer aldrig få hennes hår eller utseende och det är helt ok men jag vill inget annat än att få tillbaka det hår jag en gång hade. Det har alltid varit lite tunnt men med slingor/olaplex så har jag aldrig känt att jag måste gå och klaga på håret.
Efter första läkarbesöket fick jag ett specialschampo för att användas var tredje dag tillsammans med två andra produkter och en tablett att ta varje kväll. Jag följer detta slaviskt och tyckte till en början att jag kunde se bra resultat. De där två andra produkterna btw som var med i förpackningen visade sig vara anpassade till kroppen men någon skada kan de inte ha gjort för jag tyckte att jag såg resultat. Vid läkarbesök två sa de att om sex månader ska håret börja växa och om ett år ska håret vara bra igen. Det var ju ett tag sedan och jag tycker att de framsteg jag såg har avstannat. Jag tappar inte hår (tack!) men det växer absolut inte och blir inte ett dugg tjockare.
Som jag skrivit om innan så fick jag tips om turban. Rätt varmt med turban i den här värmen juli/augusti, känns nästan som att ha en mössa på sig. Det tog flera dagar innan jag ens kunde sticka ut näsan genom ytterdörren med en turban.
Som jag tror jag skrev om vid ett tidigare tillfälle hade jag en kväll svarta kläder och min svarta turban och en kvinna kom fram till mig och sa: I love your look. She made my day.
Jag har väl vant mig med den där turbanen men jag trivs inte med den. Jag vill ha mitt hår. Ja, jag kanske uppfattas som en bortskämd barnunge för det finns många människor som har långt mycket större problem än att ha en turban. Men när jag känner att jag trodde att det skulle hänt lite mer så ”unnar” jag mig att vara en barnslig barnunge i dag. För i dag känns det så.
För att en gång för alla visa hur jag ser ut i turbanen och blekast i Marbella så lägger jag upp en bild så är det väl bara att ge sig ut varje dag utan att tänka på den där turbanen.. Inte för att jag möter så många jag känner här men ändå.. Om jag nu möter någon jag känner behöver jag inte börja med att få ångest över turbanen och förklara och ha mig…
Skärpning Eva P – så här ser jag ut, varken mer eller mindre…
