Hair vs Hår..

---

Kommer ni ihåg filmen Hair, jag tror den hade premiär 1979-1980. Åh så bra man tyckte att den var både innehållet och inte minst musiken. Det var många år sedan jag såg filmen senast men musiken har jag hört och tycker fortfarande att den är lika bra. Vem kan glömma scenen när, vad han nu hette, hoppade upp på det ”fina sällskapets” matbord och sjöng och dansade samtidigt som han slog slag på bordets gäster. Man har sina favoritfilmer från sin ungdom och Hair är definitivt en av dem, kanske till och med favoriten nummer ett.

---

---

Mitt eget hår har däremot aldrig varit favoriten inget favoritnummer alls så enkelt är det. Jag har alltid haft väldigt tunt hår, frisörerna har försökt ”trösta” mig med att människor med tunt hår har väldigt många hårstrån. Men vad hjälper det om det ändå är tunt och ”stripigt”. Det som jag kunnat göra för att få det lite tjockare/mer volym är att göra slingor vilket jag gjort i många många år. Det har faktiskt hjälpt och det gjorde oxå Olaplex (tror det heter så) när det kom ut på marknaden. Visst kunde jag även tagit till ”Hair extensions” och jag provade det en gång men det fungerade inte riktigt ihop med mitt hår på något sätt. De föll av rätt snabbt så om jag skulle hålla på med der skulle det bli en dyr historia. Tänk vad avundsjuk jag är på dem med ett snyggt hår eller kanske till och med ett riktigt hårsvall;

Jo jag förstår att det finns Hair extensions och olika typer av löshår i de flestas hår (av dem som har sådär hår man bara drömmer om). Vissa kan till och med ha för mycket löshår så att det inte blir snyggt det heller. Men jämfört med den tunnhåriga blondin man är så är typ allt annat bättre. Vi kan alltså konstatera att jag har komplex för mitt hår – förutom vid de tillfällen jag varit hos min frisör Jenny som efter slingor. Olaplex etc fått till det. Men jag har inte varit där på väldigt länge nu. Om vi börjar från början:

---

I slutet på 2016 fick jag ett ryck att jag skulle förändra mig lite, då genom att ändra hårfärg. Från blondin till brunett – ett inte helt lyckat drag kunde jag med facit i hand konstatera. I samma veva blev jag sjuk så det där med att återställa blondinen Eva blev inte av så en frisk blondin hade blivit en sjuk brunett. Då jag hade ett par sjukhusvistelser fram till våren 2017 förblev jag brunett. Sommaren 2017 tyckte jag det var dags att återställa blondinen Eva men det gick inte då de frisörer som blev tillfrågade alla sa att håret inte skulle tåla det. Deras bedömning var att skicket på håret skulle vara sådant att det tålde att bli blont igen om typ 9 månader. Det kunde man ju stå ut med. 

Under sensommaren 2017 tyckte jag att jag började tappa hår. Visst hade jag gjort det lite innan men nu började det bli mer. Jag blev jättenoga med att använda balsam, något jag måste erkänna att jag slarvat med. Nu var mitt hår risigt och jag tappade hår. Inga jättestora mängder men det var lite för mycket hår i hårborsten för att det skulle kännas bra.

I September var det dags att bege sig till Marbella. Vädret var fantastiskt och jag kände att jag mådde bättre än jag gjort sedan då i november 2016. Det varade tyvärr inte så länge.. Jag vet inte exakt men jag tror jag hann vara här i cirka tio dagar innan jag blev sjuk. Riktigt sjuk. Mitt balanssinne var helt satt ur spel, jag var förvirrad och hade ytterligare ett antal symptom. Jag ringde Pappa som tog mig till vårdcentralen där jag varit tidigare. De enda de sa var att vi omgående skulle åka till sjukhuset vilket vi gjorde. Jag hade drabbats av en medicinförgiftning, dubbelsidig lunginflammation och njurarna fungerade inte alls. Läkarna var övertygade om att jag skulle behöva dialys resten av mitt liv vilket jag har turen att slippa.

För att göra en lång historia kort så tillbringade jag 8 dagar på intensiven, okontaktbar i bland och kontaktbar ibland. Flyttades sedan till ordinarie avdelning där jag tillbringade 6-8 veckor (kommer ärligt talat inte riktigt ihåg men tror det var 8 veckor. Under perioden var jag ofta förvirrad och hade massor av saker som jag var övertygad om hade hänt. Jag var i USA, jag hade en fond för någon fattig barnfamilj – jag vet inte hur mycket jag var övertygad om var verklighet, mycket var det i alla fall. Till slut tjatade jag mig ut från sjukhuset. Efter sisådär 8 veckor i en sjukhussäng (eller vilken säng som helst) så kan du inte gå). Rullstol, rullator och stapplande steg och till slut kunde jag gå. Men att gå i mina så vanliga höga klackar klarar jag fortfarande inte.. Sjukdomen har oxå bidragit till en ökad orkes/kraftlöshet och jag är ofta väldigt trött. Det går upp och ner hela tiden..

Det som inte går upp och ner är att jag fortsätter att tappa håret, mer och mer. Känslan av att tappa håret är obeskrivligt hemsk. Jag som alltid brytt mig om hur jag ser ut. Inte så att jag tyckt att jag var snygg men kläder och det som hör till har alltid varit mitt stora intresse.

När jag blev sjuk där vintern 2016 gick jag av mediciner upp 15 kilo, dem har jag tappat varenda ett efter sjukhusvistelsen så nu har jag samma vikt som innan jag blev sjuk.

Men håret, det fortsätter jag att tappa. Jag vill knappt tvätta och borsta håret för efter varje gång får jag ta loss  ”stora” tussar hår. Jag vet att det är många som har det väldigt mycket värre med sjukdomar som cancer men det hjälper inte riktigt mig. För varje dag som går får jag mindre och mindre hår. Fort går det, för bara någon vecka sedan kunde jag i alla fall ha det utsläppt nu får jag försöka få till någon form av liten knut men det finns kala fläckar. Det är med all sannolikhet någon av de mediciner jag äter som har bieffekten att jag tappar hår. Nästa vecka ska jag till en specialist så får vi se om det är något som kan göras, men jag ska inte ha för stora förhoppningar. Jag hoppas att det kan finnas någon motsvarande medicin som inte har bieffekten med håravfall men det kanske är att hoppas för mycket. Det finns ju lösningar med tex peruk men det är känslan av att håret faller av som är så obehaglig och som gör mig ledsen. Vissa personer rakar håret och är både bekväma och snygga i det, det är tufft. Så tuff är inte jag.