Om man sitter stilla och tittar på ett timglas så upplever man att tiden går oändligt långsam. Samma mängd tid när man gör något känns som en bråkdel av samma tid. Det är lite samma sak med sjukhustid. Den går långsamt. Ska träffa läkaren igen kl 14.00 i dag..
Har lite abstinens av ovan, för försöka ta mig till kiosken och köpa några burkar. Får bli efter mötet med läkaren. Dricker inte lika mycket Coca-Cola längre, varvar mer och mer med Sprite. En psykologisk nedtrappning mot vatten:)
Bläddrade igenom Instagram flödet i går kväll och den här bilden såg så härligt glammig ut. Tjejgänget som ska på julbord på Grand Hotel. Piffade, snygga & glada – rätt så långt ifrån Landstingets linoleumgolv och i övrigt omysiga miljö. Men jag klagar inte utan är tacksam för att jag också har möjlighet att gå på julbord med vänner, bara inte just nu..
Man har ju oceaner av tid att tänka när man ligger på sjukhus. Jag har ju varit här i fem dygn nu, det är mycket tid när den inte ”störs” av andra saker. Vad vill jag göra, var vill jag bo osv. Stora livsavgörande frågor så då är den långsamma tiden värdefull..
Kram