Utanför ljusens sken inomhus hörs höstens vindars sus. Mörkret är totalt, vikens vatten stilla och liksom mörkret är tystnaden både kompakt och total.
Det är tur att min mörkrädsla helt försvunnit, kan inte förklara varför men en dag var den bara där och något år senare plötsligt borta. Det är oerhört skönt att slippa den för man blir så begränsad med en mörkrädsla som påverkar livet rätt mycket. Mina sömnproblem har alltså ingenting att göra med någon mörkrädsla. Jag är väl helt enkelt mer av en nattmänniska men jag vill ändra på det. Så det är bara att träna på att vända på dygnet, om och om igen. Alternativet är väl att börja jobba på nattklubb eller så men det känns allt annat än lockande.. Tror inte jag skulle passa så bra där heller, på nattklubben alltså..
Började lyssna pp Gryningspyromanen för 20 minuter sedan, brukar ju gilla att läsa biografier och dokumentärer men jag fastnar inte i den här så jag tror jag ger upp och försöker hitta en ny bok att lyssna på och somna till. Kanske någon spännande deckare eller så, får se vad jag hittar..
Kram