Om man vill kan man spekulera i hur det egentligen ligger till. Mellan Mona & Livvakten. Tre falska löneintyg där hon intygar att han har en lön på upp till tre gånger mer än vad han hade eller kanske har för han sitter väl i orubbat bo.. Mona får återigen stå i skamvrån som flera gånger förut. Visst är det omdömeslöst av henne att ”hjälpa” honom, honom som hon uttalat är en absolut bäste vän. Falskt intyg, för att han skulle få köpa en bostadsrätt för 10 miljoner i Saltsjöbaden där han sedan inte blev godkänd av föreningen. Oklart varför för det var ju när de nekade honom medlemskap i föreningen som Mona ryckte ut och skrev intyget. Hur som helst så blir det inget bostadsrättsköp av Thomas Bodström är Livvaktens juridiska ombud för att få tillbaka den miljon han betalat i handpenning. Lite såpopera över det hela kan man tycka. Varför gjorde Mona det här med konsekvensen att hon förlorade sitt prestigefyllda uppdrag på kuppen. Det är det faktiskt ingen som vet, alla tror sig veta att de har ett förhållande. De kanske de har eller hade och kanske planerade att flytta ihop. Då skulle ju ”hushållets” totala inkomst garanterat uppnå de 120 000 som hon intygat och då har hon ju inte gjort något fel i egentligen mening.. Offentlig person som hon ju sannerligen är så kanske hon ville avvakta med att det blev offentligt med sin nya relation, om den nu fanns. Men ingen vet och Mona tiger som muren, vilket hon har all rätt att göra. Hon har agerat konstigt förut med högvis av obetalda P-böter som hamnat hos Kronofogden och det så raljerade inköpet av Toblerone. Just Toblerone inköpet har hon fått betala ett så högt pris att det skulle jämställas med att hon köpt något för ett par miljoner. Vi har ingen aning om varför hon gjort som hon gjort och alternativen är lika många som spekulationerna. Obotlig slarver, hennes man är spelmissbrukare etc men eftersom vi inte kan konstatera varför hon gjort det så tycker jag att vi låter henne vara ifred och konstaterar att eftersom vi inte vet något så har vi heller ingen rätt att döma vare sig henne eller hennes agerande. Punkt.
Kvotering till bolagsstyrelser är ju en annan het potatis som poppat upp igen. Min ståndpunkt, NEJ, det går faktiskt framåt och vilken person (kvinna eller man) vill sitta i en styrelse bara för att man blivit invald pga av en lag. Problemet är för övrigt inte styrelserna utan det yttersta operativa bolagsansvaret, det är där kvinnor måste in för att sedan kunna gå vidare och ta styrelseuppdrag. I tider som dessa när alla är så måna om att PK (politiskt korrekta om nu någon missat det) så borde detta vara ett problem som är lite av självsanerande. Det med kvinnor på den yttersta operativa positionen är kanske lite mer svårknäckt.. Varför? Jo, kvinnor är nog lite smartare och överlag kanske mindre prestigefyllda så de är inte i lika stor utsträckning att offra hem och familj för att jobba 80 timmar i veckan. Det där med att folk ”skryter” om hur många timmar de jobbar tror jag också kommer att försvinna mer och mer, oavsett kön. För hur sunt är det att göra det, inte sunt alls och heller inget att bli imponerad av. Generationen efter oss 60-talister har ett helt annat synsätt, så det kommer garanterat bli annorlunda på många sätt med kommande generationer i förarsätet..
Polisen däremot har jobbat med kvotering av både kvinnor och ursprung.. Ny fakta visar att tre poliser om dagen lämnar sitt jobb. Nu har jag inte fördjupat mig i ämnet så det kanske är ”naturlig avgång” men antagligen inte för då hade nog inte vissa stått på barrikaden och ropat att något måste göras med kritiska röster. Får helt enkelt fördjupa mig i ämnet, i alla fall lite..
I morgon är det full administrationsdag och jag kommer jobba hemifrån. Innan jag sätter igång ska jag ställa iordning ”skrivbord” och göra ordning både arbetsplats och ”arbetsrummet” så att jag kan jobba strukturerat och effektivt..
Kram