När man firar jul så här alldeles själv så får man mycket tid för tanke och reflektion. I vissa hem i Sverige i dag är julklapparna under granen få och en ensamstående förälder eller till och med två föräldrar har kämpat för att kunna få råd att köpa några julklappar överhuvudtaget. I andra hem ryms inte julklapparna under granen, ett berg av paket tornar upp sig och föräldrarna har råd och vill ge sina barn massor av julklappar.
Det är självklart upp till dem men när barn sliter upp paket efter paket utan att hinna titta riktigt vad de fått i sin iver att få öppna nästa kanske vi gått lite långt..
Men jag har inga barn så jag lägger mig inte i utan nöjer mig med min tes att inget barn gynnas av att bli för bortskämd.
Det kommer en morgondag, fattig student och svårt att få ihop ekonomin med första jobbet och vi ska väl inte curla dagens barn till de är 30 år får vi hoppas.
När jag växte upp firade vi på samma sätt som många gör i dag, varannat år julen. Ett år med Mormor och den släkten och nästa med Farmor & Farfar. Farfar läste alltid en stund ur julevangeliet sittandes i en länstol. Det var säkert vackert men för en liten flicka i röda kalasbyxor och matchande klänning var det endast en pina på vägen till julklappsutdelningen. Men han lärde mig om julevangeliet, introducerade mig till HC Andersens värld med tex sagorna om Flickan med svavelstickorna och Den fula ankungen. Sorgliga och lite mörka sagor men som jag älskade dem. Flickan med Svevelstickorna kunde jag inte läsa utan att tårarna rann. Av mormor fick jag en uråldrig utgåva av Onkel Toms stuga och det finns ingen bok jag läst så många gånger och gråtit så mycket till. Vad vill jag ha sagt med detta? Förutom förmånen att få och få ta del av gamla klassiska berättelser lärde jag mig att alla inte har det lika lätt. Det är jag tacksam för i dag.
I dag är det Super Charlie och massa hjältar av olika slag, om det nu ens är böcker. För mest är det datorspel, vissa snälla för de mindre barnen men redan i tidig ålder är de rätt så våldsamma. Vad det kommer lära dagens barn har vi ingen aning om i dag..
Jag tror inte vi har en hel rad förstörda generationer att vänta oss men vi kanske ska fundera lite på var vi är på väg?
Ett tydligt exempel på det är att förr valde vi med omsorg ut julkort som vi skickade till nära och kära. I år har jag fått ett.
Sedan tom God Jul hälsningar via sms över och det rasslade in sms julhälsningar. I år har jag fått fem. Nu lägger vi upp en lyckad bild på Facebook och Instagran – rakt ut i ”cyber space” och önskar effektivt alla God Jul. Jag är inte ett dugg bättre själv så jag sitter inte här och kastar sten och klagar.
Men särskilt personligt blir det ju knappast.
Hur många timmar kommer samtliga i varje familj sitta med sin telefon under julafton i dag? Inte vet jag, men troligtvis mer än vi borde. Ja, jag förstår att det finns massor av familjer som lagt telefoner och annat åt sidan och just umgås med varandra. Tyvärr är de nig i minoritet. Men om det har jag ingen aning utan gissar bara.
Hur vänstervriden nu många anser sagan om Karl Bertul Jonssons jul än vara borde det vara lag på att alla stannar upp, barn som vuxna, och tittar på denna fina tradition. Den kan förhoppningsvis ge några som behöver det lite perspektiv..
Kram 🎄