Värmdö Kyrka och den sista hälsningen till Hasse. Kyrkan var full, inte bara av människor utan även av värme, sorg, kärlek och respekt för Hasse som person och hans livsverk.
Begravningen var så vacker, så finstämd. Carola sjöng som bara Carola kan. Sonja Aldén sjöng
en sång som hon ursprungligen skrivit till sin mormor. Linda Bengtzing tillsammans med sin sambo Peter sjöng. Alla berörde de, var och en på sitt sätt.
Men det som berörde mest var talet som Mikael Solfors höll. Det berörde mig djupt både innehåll och framförandet. För precis som han sa i sitt tal var Hasse det närmaste en Pappa för Mikael.
En sorgens dag med många tårar och väldigt många som kom för att hedra Hasse. Forfarande tagen..
Kram