Cloetta Fazers huvudkontor låg i Stockholm, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var noterat på Stockholms börsen. Koncernledningen var i huvudsak finsk och arbetade från Helsingfors. Det speglade allt i företaget… I det dagliga & operativa arbetet sa man ofta att det inte märktes att det fanns en oenighet mellan huvudägarna, dvs de två familjerna och som gjorde arbetet i styrelserummet svårt och i bland till och med omöjligt. Men det är självklart att en sådan situation påverkar, framför allt företagets att verka långsiktigt, om man inte har samsyn i de övergripande strategierna och målen. Väldigt förenklat kan man säga att den finska delen ansåg sig finare än de svenska kollegorna och omvänt ansåg man att den finska delen var opålitliga och bara var ute efter makt.
Ryktet säger att en av Fazer familjens medlemmar i direkt anslutning till genomförandet av fusionen sa att Cloettas choklad smakade skit. Kanske inte de bästa förutsättningarna för ett samarbete om vissa har den grundinställningen. På den svenska sidan hade man också förutfattade meningar och pratade gärna och ofta om hur Fazer förstört svenska Mazetti när de förvärvat det ett antal år tidigare.
jag bestämde mig för att ha ett neutralt förhållningssätt och verka för att fusionen skulle fungera, den var ju ur såväl marknadsmässiga som industriella perspektiv rätt…
Jag började den 1 mars som Kommersiell direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien, den norska och danska marknaden var väldigt liten så i princip alla intäkter kom från den svenska marknaden. Ett introduktionsprogram var inplanerat så att jag fick träffa både dem som skulle jobba med mig i min organisation men även från många andra delar av organisationen. Av detta introduktionsprogram var en dag inplanerad till den finska verksamheten. Jag upplevde en väldigt stor öppenhet från alla i den svenska organisationen. Man var väl medveten om att det fanns brister i arbetssätt, rutiner och processer. Men frågan var att även om de insåg det, hur stor var förändringsviljan??
Under min enda dag i Finland under introduktionen är det två saker jag verkligen minns:
1. Att man var mer intresserad av att få bekräftat att den svenska organisationen inte var bra än att ge mig en bild över den finska verksamheten.
2. Efter att varit med på guidad fabriksvisning, där det var rent, snyggt och med en mycket hög automationsgrad sa den finska guiden: ”Det här var första gången under alla min år här som guide som någon hälsar på alla dem som jobbar i produktionen”. Det var steg 1 i att lära sig hur olikt Finland och Sverige är i arbetssammanhang…