I kväll kommer det bli en lång TV-kväll. Har nog bara sett ett halvt Idol program av årets säsong men finalen i kväll ska jag i alla fall se. Blir väl tjejen som vinner om jag fattat förhandstipsen rätt. Men man vet aldrig, alla var 100% säkra på att Amanda Jensen skulle vinna och likaså året med Darin, att vara en underdog är gynnsamt i vårt land.
Det som däremot bara blir värre och värre är det totala fokuset på ”MIG” och då menar jag inte just mig utan på den egna personen. Bild efter bild, snyggare och snyggare och kommentarerna rasar in ”Gud vad du är snygg”
Observera nu tydligt att jag INTE pratar om mig, OK?
Det är väl i och för sig bra att vi är snälla och delar ut komplimanger men det är ju bara yta. Visst det finns massor av exempel som läggs upp där folk kommenterar snällt över att någon faktiskt gjort något och inte bara varit snygg. Osvsett det så driver det här med största sannolikhet två saker;
1. Ett ännu större bekräftelsebehov hos dem som lägger upp alla dessa bilder på sig själv
2. Utseendefixeringen fortsätter att öka och de krav de unga tjejerna känner blir mer och mer stressande. Det i sin tur driver ohälsa som kostar otroligt mycket. Både för de personer som kanske upplever att de inte duger etc och för samhället i stort.
En utveckling som är skrämmande tycker jag, trots att jag själv tjatar om naglar och kroppsrenoveringar i parti och minut. Så man behöver inte vara ung för att påverkas. Även om jag inte tänker på det så påverkas självklart jag oxå av alla perfekta, snygga människor som lyfts fram. Av sig själva eller av media.
Men som tur är har jag uppnått en ålder som gör att jag kan acceptera hur jag ser ut och sitter inte ensam med en mask på huvudet någonstans. Alltid något..
Happy Friday!