Nu ger jag mig in på ett för vissa känsligt område. Att tycka till om barn när man inte har några själv. Men jag tar risken för folk tycker ju både till höger och vänster om sådant de vare sig har eller vet något om.
Jag säger inte heller att det gäller alla barn. Jag vet tyvärr att det finns många barn som av olika anledningar far illa i Sverige i dag. Barnfattigdomen som var så tapeten politiskt ett tag är ett exempel. Ett annat och ännu värre är barn som växer upp i otrygga hen där det ofta existerar missbruk av något slag.
Jag pratar nu om de curlade barnen. De som blir servade med allt. De som får fina märkeskläder när de vill. De som får alla spel, leksaker och annat de vill ha. Varför får de det? De kommer ju flyga ur boet och boom inse att där ute i den riktiga världen får man inte alltid som man vill eller allt man vill ha. Det tror jag alla förstår blir konsekvensen för de mest curlade och bortskämda barnen. Så varför gör man då så som föräldrar? Jag tror det stavas Dåligt samvete i väldigt väldigt många fall. Man har inte tid. Tid att ge sig ut med barnen i skogen och plocka svamp, tid att göra enkla men roliga saker. För alla jobbar. Att jobba 40 timmar i veckan + restid (många jobbar dessutom mycket ner) kostar på. Ofta vet man säkert oxå att man har något jobb med sig som man bara måste hinna med sedan. Sedan när barnen har lagt sig.
Jag tror att på de allra flesta vuxnas önskelista står det ett enda ord: TID.
Tid för sina barn, tid för sin familj och tid för sig själv. Men vi fortsätter i samma spår och vi fortsätter kompensera.
Nästa generation kommer troligtvis inte alls vara några curlande föräldrar. De kommer ha tid. Inte oceaner av tid men väsentligt mycket mer tid än deras föräldrar hade, för de kommer prioritera annorlunda.
Jag tänker nu bli nästa generations barn och se till att jag får mer tid. Ingen annan kan göra det åt mig, det måste jag klara alldeles själv. Men det ska bli mig ett sant nöje..
Kram