Kollade snabbt igenom Aftonbladets och Expressens nätupplaga efter Sveriges storförlust mot Österrike på hemmaplan. Det var vad man kalla ord och inga visor, Förbundskaptenen borde kanske varit lite mer självkritisk i intervjun efter matchen. Som ledare för ett lag bör man vara det. Att försöka försvara insatsen är dömt att misslyckas, att skylla på enskilda spelare eller laget som helhet går oxå bort. Kvarstår; Ödmjukhet och säga att jag har en del att jobba med tillsammans med laget eller något liknande. Då hade rubrikerna antagligen varit mindre av karaktären Avgå, bottenlöst dåligt och liknande. Men hur man än vänder och vrider på det så var det verkligen ingen insats att vara stolt över.
Tänkte på det där med att jag skulle bli livrädd om jag mötte en elefant. Det skulle jag om den var modell större men en liten variant skulle jag verkligen gilla att få träffa. Sedan glömde ju totalt mitt favoritdjur nummer ett; Apor. Det hänger liksom kvar sedan barndomen med Pippi & Herr Nilsson. Men i verkligheten är det nog rätt så jobbigt att ha en apa hemma så jag känner mig fullständigt nöjd med Karisma & Tintin.
De kan vara nog så jobbiga när de sätter den sidan till:)
Nu det sista av Älskaren från Huvudkontoret innan skönhetssömnen och i morgon välja en ny bok.
Kram