Fick i dag ett mail ifrån en vän som berättade att en av hennes nära vänner precis förlorat kampen mot den där jävla cancern. En familj och många vänner som sörjer och det känns bara så otroligt ledsamt. Vi lyckas ju med så otroligt mycket när det gäller utvecklingen i stort VARFÖR kan vi inte hitta ett botemedel som botar ALLA som drabbas av den här sjukdomen? Jag kan inte lösa gåtan och inte heller forska för att hitta botemedlet men jag kan bidra med medel så att forskningen kan utökas. Det tänker jag börja med varje månad. Då har jag i alla fall gjort det jag kan göra i kampen att besegra cancern.
Lucia och jag var och fixade naglarna i dag. Valde en färg som nog mest kan beskrivas som väldigt väldigt rosa. Nu får jag ta och sola så att händerna blir bruna så att nagellacket kommer till sin rätt. Känns rätt banalt i förhållande till inledningen men poängen är att vi ska se till att efter våra förutsättningar göra det bästa av varje dag. Inte vänta till sen. Då är att tex fixa naglarna något som gör en glad i vardagen.
Efter naglarna åkte vi in till Marbellas strandpromenad och tog en iskall drink i skuggan. Hade lite tjejsnack och trevligt i största allmänhet. Efter drinken gav jag mig av till Mamma Angela för middag med min kusin och hans fru Matilda. De har varit här i nästan två veckor och bott i pappas lägenhet men tiden har rusat iväg så det var först ikväll vi fick till det med en middag. Supertrevligt! Blev lite blandning av barndomens gemensamma somrar på släktstället i Rånäs i Roslagen och sånt som händer här och nu. När de kommer tillbaka nästa gång får vi se till att hinna träffas mer än en gång..
I morgon bitti flyttar vi hem. Jag vet inte vem som är gladast av mig och hundarna. Är faktiskt jätteglad över att David med familj bodde där i en vecka. Varför? Jag kommer uppskatta mitt hem ännu mer för jag har verkligen saknat det. Så bra med perspektiv och inte glömma bort att uppskatta det man har..
Kram