Som jag skrivit om tidigare var mitt hjärta för stort och utan att riktigt tänka på konsekvenserna köpte jag lille Carino i djuraffären här i Marbella. Söt som socker är han men konsekvenserna blev inte riktigt som jag tänkt mig..
1. Carino och Karismas raser var så där bra tillsammans. Fina, underbara Karisma blev hetsig och det blev ett evigt bråkande om uppmärksamhet. Cissi D som var här några dagar fattade inte att jag orkade, det var typ som att ha fem barn enligt henne. Tyvärr var jag tvungen att hålla med. Bråkade de inte om uppmärksamheten från mig så rev de runt ALLT de kom över. Det gick inte ha något framme som de inte bet sönder, tex Cissis flipp glipa med pärlor. Inte en pärla kvar på hennes flip flops men däremot små svarta pärlor överallt. Ett exempel av hur många som helst.
2. Carino hade en hudinfektion. Smittade Karisma lite och mig mycket. Det var ju i och för sig övergående men tyvärr inte punkten ett.
Jag vägrade lämna tillbaka honom och ville heller inte lämna honom till någon jag inte visste vem det var. Blev således överlycklig när Pedro och hans fru gärna tog emot honom som sällskap till sin hund av samma ras. Vi passade på att överlämna honom när jag var i Sverige. För även om jag vet att det var den bästa lösningen så hade jag ju tagit honom till mitt hjärta och var så fäst vid honom.
Får ju löpande rapporter om hur bra han mår och glad han är med sin nya storasyster. När Anton åkt hem tänkte jag se till att träffa honom. Kommer ju få träffa honom många gånger genom Pedro så det kunde inte blivit bättre.
Fick dom här bilderna i dag och det känns både bra och inte. Bra för att jag är så glad över att han har det bra. Inte för att han var så otroligt söt och så otroligt go när han tydde sig till mig och sökte trygghet. Han var så tacksam för att för första gången i sitt lilla liv få kärlek och värme. Så även om jag vet att han har det bättre kan jag inte låta bli att sakna honom..
Karisma har återgått till att vara Karisma, den fullständigt ljuvliga lilla valp hon är. Nästa vecka fyller hon 6 månader och jag har haft henne i 4 av dessa. Jag som egentligen är en kattmänniska har gått och blivit världens hundmänniska. Aldrig för sent att ändra sig med andra ord..