Min lilla krabat, som för övrigt växer så det knakar, är helt slut. Däckad på soffan av dagens upplevelser. Promenaden, ni skulle bara se hur hon skuttar fram så lycklig & nyfiken på den stora världen utanför lägenheten. Sedan gäster..
Madeleine, Oliver & Cissi D var här ett par timmar. Det gillade Karisma som fick massor av uppmärksamhet. Men mest spännande var ju så klart Wilma som oxå var med. Wilma är samma ras men 14 år och som Karisma försökte få henne att vilja leka och busa. Hon var så nyfiken på Wilma och glad över att träffa en kompis. Så att få en lugn nattsömn lär inte bli några problem..
Svårare att sova har nog Sheikh och hans fru. Klockan 09.00 lyfter planet med slutdestination Bangladesh. Jag gav hans fru, som jag trots hela den här processen ännu inte hunnit träffa, ett silverhalsband med ett hjärta som hon kan bära med sig och veta att vi här hemma kommer fortsätta kampen för dem varje dag. Migrationsverket har varit bra och guidar oss rätt hur vi ska gå vidare i den minst sagt snåriga djungel det är. Så vi har gott hopp om att få dem tillbaka till det som nu är deras hemland och hans arbetskamrater som för honom känns som en familj.
Förra året sa jag att jag ALDRIG skulle ha de där mönstrade byxorna som började dyka upp överallt. Slutade med att jag har tre par och älskar dom. Sådana här byxor som varit mode ett bra tag nu kan jag däremot svära ed på att jag ALDRIG kommer vara sig bära eller köpa. Så lättlurad kan jag bara inte vara av modets nycker..
Kram