I kullen som Karisma föddes fanns det fyra stycken, allihopa alldeles underbara små valpar. Tre tjejer och en lite kille som uppfödaren skulle behålla själv, lille Kingston. I går kväll blev han sjuk. Fick kramper som sedan kom tillbaka i morse. De körde in honom till Djursjukhuset och han hade fått någon lunginflammation med någon bakterie. Tyvärr kunde inte veterinärerna rädda honom utan ikväll vid halv nio somnade han in. Jag förstår precis hur otroligt ont det gör för Emily och de andra i familjen.
Det är ju så att man fäller en tår själv, han var ju med där i kullen lika livlig som de andra de gångerna vi var där. Nu finns han inte längre, bara 9,5 vecka fick han bli. Det är nästan så att jag tror att Karisma känner det för hon har varit otroligt jobbig ikväll, nu de sista timmarna. Fart som ett skållat troll, hoppat och bitits mycket mer än hon brukar. Liksom något nervöst beteende. Skulle gå och lägga mig och då vill hon ju med men var fullständigt sjövild så jag bestämde mig för att gå upp igen. Då blev hon helt plötsligt lugn som en filbunke och ligger här bredvid i mig soffan.
Kommer väl vara totalt överbeskyddande ett bra tag framöver och kolla hundra gånger om dagen att hon verkar må bra. Kan ju inte hjälpas att man blir orolig när något sådant händer hennes bror, drygt 10 dagar sedan de skilts åt. Måtte inte hon oxå ha fått den där lunginflammationen. Trots att vi bara hängt ihop i 1,5 vecka lite drygt har man ju hunnit fästa sig vid henne jättemycket. Hon verkar hur som helst ha energi så det räcker för en hel kull med den fart hon far fram här. Måste gå och köpa en ny bitring, den hon hade har bara gått upp i rök. Det var den av de saker hon har som verkar hjälpa hennes kliande tänder mest. Det är därför de biter, för det kliar så i tänderna. Nu kommer jag inte kunna bli arg på henne på flera dagar när hon biter mig i öronen.
Ibland när hon sover så rycker hon lite, jag antar att hon drömmer för man kan inte likna det vid kramper utan just lite ryckningar då och då. Hoppas jag kan somna i natt så att jag inte måste kontrollera att hon andas, inte får kramper eller något annat.
Sov gott Kingston får vi säga och ta hand om varandra varje dag för i bland går det snabbt och helt oväntat..
Kram