Kammarrätten kommer inte att pröva Migrationdomstolens beslut om utvisning av Sheikh. Det är knappt jag kan förstå det. Den lilla avvikelse som skett och ett straff som inte på något sätt står i proportion till avvikelsen. Det är ingenting annat än byråkrati i sin allra värsta form. Beslutet går inte att överklaga. Punkt slut enligt Kammarrätten.
Men då känner dom inte mig och inte Sheikh och inte heller alla andra som på så många olika sätt stöttat Sheikh under processen. Nu gäller det att hitta nya vägar. Tänka utanför boxen och se vilka åtgärder som kan göras så att han kan få stanna kvar eller i värsta värsta fall lämna Sverige och få komma tillbaka. Kämpa vidare ska vi hur som helst göra ända till det sunda förnuftet segrar.
Träffade Sheikh i dag då vi intervjuades av Sveriges Radio. Det gör ont i hjärtat att se hur otroligt ledsen och besviken han är. Vad ska hända nu, hur ska han kunna hjälpa sin mamma och lillasyster som han varje månad skickar pengar till så att de ska klara sig i Bangladesh om han själv lever i ett utfattigt Bangladesh? Han som tillsammans med sin fru skapat sig ett liv här och känner att det är här i Sverige som är hemma. Hur många styrkekramar man än ger honom så är det en otroligt ledsen Sheikh som försöker och kämpar med att hålla modet uppe. Inte kan man svika en sådan fin människa, det är omöjligt så det finns inget annat alternativ än att kämpa vidare och göra ALLT man kan.
För att skingra tankarna lite ska jag plocka iordning och fixa lite här hemma. Det blir lätt lite stökigt med en 9 veckors valp som växlar mellan att fara runt som en
virvelvind och sova som en stock..
Sedan är det bara att fortsätta med To Do listan. Jobba och skingra tankarna ytterligare för jag är om än inte lika ledsen som Sheikh så otroligt besviken och ledsen för Sheikh och hans frus skull..
Kram