Till min mamma..

I dag var det precis fyra år sedan du gick i från oss – av den där förbannade cancern som tar så många nära och kära i från oss. Du var ju bara 70 år och skulle ju haft många år kvar tillsammans med oss. Fått följa och se ditt enda och så högt älskade barnbarn Anton växa upp. Du hade varit en stolt mormor i dag, stolt över vilken underbar person han utvecklas till. Inte olik dig mamma, full av empati och omtanke om andra.

Är det något som kännetecknar just dig mamma så är det omtanken om andra och allra mest för oss i din familj så klart. Man brukar säga att en hund eller katt alltid ger villkorslös kärlek, det mamma har jag alltid känt att du också gjort. Även om man som alla andra barn och ungdomar och för den delen även som vuxen gör något dumt så visste man att du alltid fanns där och var aldrig dömande.
Klart att du blev arg någon gång men då hade man förtjänat det och arg kunde du inte vara speciellt länge. Det gick snabbt över.

Din Burgundiska gryta, som du ofta lagade, längtar jag efter. Kommer du ihåg att jag åt så mycket ibland att jag var tvungen att lägga mig på köksgolvet för jag var så mätt? Vad jag älskade just din burgundiska gryta. Jag gör den nu själv i bland och Pappa också, visst blir det gott men aldrig lika gott som när du gjorde den.

Jag tror att du vet precis hur mycket vi saknar dig. Att du tittar på oss och är med oss. Är glad över att Pappa har det bra och blivit en hejare på att laga mat, det kanske du inte riktigt trodde. Att vi alla i just din familj har det bra, även om vi varje dag tänker på dig och önskat att du fortfarande varit med oss..

Kram från dottern som ibland orsakade dig både ett och två gråa hår men även förhoppningsvis också solsken och kärlek.