I dag har jag världens skrivarlust så det har blivit ett gäng bloggar i dag. Det är lite olika det där, ibland blir det bara något enstaka och som i dag massor.
Tänk vad viktig vänskap är, då menar jag riktig äkta vänskap där man vet att man kan lita på den personen till 100% och känslan av att veta att det alltid finns där ”no matter what”.
Jag har varit rätt usel på att vårda de där viktiga vänskapsrelationerna mellan varven. Man har bara haft för mycket annat så man har inte hunnit med, men man ska nog ta sig den tiden och prioritera bort något annat. För äkta vänner växer sannerligen inte på träd. Det är inte så att man måste höras varje dag eller så, så som det var när man var barn och hängde ihop med sin bästis som ler & långhalm.
Min första bästis hette Lisbeth, vi lärde känna varandra när vi var typ 4 år eller så. Vi umgicks jämt och bodde i portarna bredvid varandra. Hennes mamma var från Kina och hennes pappa var svensk, så det var där jag lärde mig att äta kinamat. För det var det de åt typ varje dag och varje dag kokade Betty ett par potatisar till Sven som inte gillade ris. Tänk vad man kan komma ihåg konstiga detaljer.
Efter några år flyttade vi till villa och den låg inte direkt next door. Vi lovade varandra dyrt & heligt att fortsätta vara bästisar och det hela livet. Men ni vet hur det är när barn flyttar, helt plötsligt har man nya kompisar och kontakten glesnar. Man får en ny bästis, i mitt fall Marina. Marina och jag höll i hop till det var dags att flytta igen, den här gången ännu längre bort nämligen tillbaka till Stockholm.
I dag har jag ingen kontakt med vare sig Lisbeth eller Marina och har ingen aning om vad de gör, var de bor eller någonting.
För när jag flyttade tillbaka till Stockholm, 11 år gammal fick jag såklart en ny bästis; Mia. Herregud vad vi har haft mycket roligt under alla alla år. Nu är det 39 år sedan vi lärde känna varandra och vi var inte bästisar hela tiden utan man bytte lite då och då. Men vi har än i dag kontakt, även om vi inte ses så ofta så håller vi kontakten.
Nu har man inte direkt bästisar men man har några få vänner som man verkligen räknar som äkta och ovärderliga och sedan så har man massa bekanta och halvvänner och allt möjligt.
Det här ska jag tänka mer på och vårda mina riktiga vänskapsrelationer bättre..
Såg med ett halvt öga på Idol, inget nytt under solen där inte. Nu kollar jag på en engelsk miniserie i två delar, britterna är så mycket bättre än alla på att göra typ deckare etc. Del två sänds i morgon, passar mig perfekt eftersom jag är usel på att följa serier..
Kram