..vad vore livet utan vänner? Urbota trist & tråkigt..
Jag har en blandning av vänner kvinnor och män och en hel drös människor som inte går under benämningen vänner utan snarare bekanta. Men även dom är viktiga på olika sätt och vis.
Det ligger mycket i det ordspråket tycker jag. Jag vet att jag skrivit om det förut men jag tycker det är så kul att ha alla möjliga typer av både vänner och bekanta. Inte en och samma sort utan människor som på olika sätt kan berika ens liv, ge energi eller bara vara just pålitliga, lojala riktiga vänner.
Carina till exempel som jag sitter i styrelsen i Nordic Morning med. Vi hade aldrig träffats om det inte vore för att vi av en slump hamnade i samma styrelse. Vi har helt olika bakgrund, bor i helt olika delar av landet, har aldrig jobbat inom samma bransch och har typ noll gemensamma vänner. En person som ”normalt” sett skulle ha blivit en styrelsekollega som man träffade på styrelsemöten och sen var det bra med det. Men så har det verkligen inte blivit, även om vi inte umgås jämt och ständigt så har vi verkligen hittat varandra trots våra olikheter och har ett jättebra både utbyte av varandra och relation som jag är jätteglad över. Jag vet att jag kan lita på henne till 100% och tvärtom. Vi är inga ja-sägare utan är raka och ärliga i våra diskussioner – hon har helt enkelt blivit någon jag verkligen både gillar & respekterar.
En annan person som det på något sätt bara sa klick med är Josefin Sundström. Vi kände inte varandra, hade träffats hastigt någon gång och nu skulle vi ses för ett projekt. Vi har träffats ett par gånger till efter det, för den där timmen vi satt av har vi aldrig lyckats hålla. Underbar människa som verkligen bjuder på sig själv. Bingo-Berra storyn om ni minns..
Sedan finns såklart de gamla vännerna, sedan skoltiden. Några av dem har man fortfarande kontakt med men kanske inte ses och hörs så ofta. Men de finns där och det är en skön känsla.
Sedan har man några man jobbat ihop med som blivit riktiga vänner och andra som mer är bekanta men som man håller kontakt med och träffar då och då. Vissa är i dag tillhörande kategorin absolut bästa vänner. Sådana man bryr sig väldigt mycket om och är mån om att kontakten verkligen bibehålls även om man inte jobbar i hop längre.
Sedan har man de allra närmaste, familjen som alltid finns där i ur och skur vad som än händer. Det är trygghet det..
När man jobbar för mycket som jag tenderar att göra är det lätt att prioritera bort att träffa och hålla kontakten – dumt, för vi behöver alla energi, ha kul & umgås med andra för att må bra. Så det tänker jag (igen) bli bättre på. Har faktiskt skärpt till mig lite och har ett par dater inplanerade de närmaste två veckorna & det ser jag fram emot. Men mest av allt just nu ser jag fram emot söndag, för då kommer jag både träffa vänner, bekanta & få se/lyssna på en spelning av mina absoluta favoriter Weeping Willows.
Men nu ska jag göra något så ofantligt roligt som att skriva färdigt de administrativa rutinerna för Slottsrestaurangen Kalmar:)
Kram