Sigge verkar inte må bättre. Det enda jag fått i honom är vatten. Han som alltid är världens mest sociala har dragit sig undan och vill inte lämna garderoben. Han äter inte heller så nu ska ge mig ut och köpa det som Sigge gillar mest av allt i hela världen i matväg: Clementiner och Parmesanost. Då hoppas jag verkligen att jag kan få honom att vilja äta lite.
Det är ju som med små barn, man märker att de inte mår bra men de kan inte säga vad det är för fel. Man blir ju så orolig, vi har ju varit som ler och långhalm Sigge & jag i 16 år. Att han inte sover hos mig det tillhör verkligen ovanligheterna och det har han inte gjort i natt. Han har förvisso inte kräkts mer än en gång till under natten och inget nu under förmiddagen så det är ju i alla fall ett positivt tecken.
Tur att jag har hemma jobbar dag i dag så att jag kan vara hemma hela dagen och hålla koll på honom. En snabb tur ner till Fältan för clementiner & parmesanost bara, nu på en gång. Sedan hemma resten av dagen & kvällen.
Har lite svårt bara att fokusera på arbetsuppgifterna men varje uppgift får ta lite längre tid det är ju knappast hela världen. Det är nog dessutom bra för min egen hälsa eftersom jag oftast jobbar för snabbt..
Nej, nu snabbt ner i tvättstugan och kasta in två maskiner tvätt sedan raka spåret mot Sabis i Fältan.
Kram