Respekt i sig är inget man får utan att något man förtjänar genom hur man är som människa i stort. Men att visa respekt är något helt annat, det finns inget som kan göra mig så både arg och ledsen på samma gång som när människor blir behandlade respektlöst.
Även om det är trista saker som ska göras och även om det kan finnas skäl för det så innebär det inte att man inte kan göra det med respekt för individen. Vad vinner man på att behandla andra respektlöst? Får de en att känna sig bättre än andra och därmed ha rätten att behandla lite godtyckligt och respektlöst bara för att man kan? Eller är man så uppfylld av sin egen förträfflighet att man inte ens tänker på att man genom sitt agerande trampar på andra?
I bland måste man fatta tuffa beslut, det ingår i vilket jobb som helst och i livet i stort. Om man gör det med respekt för individen och allt där i kring blir det garanterat lättare att bära både för en själv och för den/dem det berör. Man får aldrig aldrig glömma att bakom varje ”fasad” finns det en i utsatta situationer två typer av ”liten människa”. Den ens sorten är den som blir trampad på och behandlad respektlöst men den andra som trampar och är respektlös är den i sammanhanget verkligt ”lilla människan”. Tyvärr brukar de inte se det själva men en dag kommer de som alla andra att inse det..
Jag tror många är så rädda, så rädda att de bara kopierar vad de tror förväntas. Få som stannar upp och försöker tänka längre (koppla gärna ihop med dina tankar om att bygga varumärken).
Med respekt för varje person blir även svåra samtal enklare och man kan alltid se varandra i ögonen när man ses längre fram i livet.
Bästa kristna budordet – behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Inte svårare än så.
Helt enig!