Har nu varit tillbaka i Sverige nästan en vecka. Inte en maj vecka som går till historien när det gäller ”vacker skärgård” precis. Har jobbat som en iller med mina To Do listor och kommer när vi stänger veckan känna att jag fått gjort det mesta av det jag behövde. Om jag låg i fas i fredags skulle jag unna mig en stor bukett pioner, kommer ni ihåg? Det är nu problemet med mig & livet i Bullerbyn uppstår..
Det står inte någon och säljer pioner runt husknuten direkt. Man måste ha bil för att kunna transportera sig, oavsett om fet är pioner eller Coca-Cola man behöver. Jag har ju inget körkort och NEJ det är ingen ide att jag försöker. Det har jag gjort och kan bara säga att Sverige är en säkrare plats om jag inte rullar runt på vägarna.
Jag blir med andra ord helt beroende av andra. T är inte alltid hemma och grannarna i Bullerbyn är världens bästa och snällaste så det är klart att de ställer upp och kör när/om jag behöver det. Men känslan av beroendet av andra är jag inte 100% komfortabel med. Jag vill gärna hitta mina pioner runt hörnet utan att det blir en process av planerande för att köpa dem. Jag vill kunna ta ett avbrott i arbetet och snabbt kunna ha en lunch date med någon som jobbar i stan. Allt kan sammanfattas med att jag längtar efter bekvämligheten som jag får i stan.
Sedan finns det avigsidor med stan, jag älskar lugnet och tystnaden som råder i Bullerbyn och som är omöjlig att få i stan. Man kan inte heller ta två kliv från vardagsrummet och ta sig ett dopp i Östersjön.
Allt har sina för- och nackdelar så är det med allt men just nu har både Sigge & jag en stor längtan tillbaka till stan. Vill självklart inte släppa/sälja huset i Bullerbyn men kanske prova på att byta ett tag. Det tror jag skulle göra mig gott helt enkelt.
Ja, så får det nog bli. Passar dessutom bättre ihop med våra boenden i Marbella och på Österlen. För ett tag i alla fall är jag säker på att det är rätt..
Så det får nog bli så helt enkelt..
Kram