Lite tillbaka till det där inlägget häromdagen – att alla ska verka så lyckliga och att det inte är ”ok” att visa sig svag eller sårbar. Tycker att texten ovan sammanfattar det på ett bra sätt.
Livet består av ups & downs, det är så det är och så är det för alla. Det är lätt att ”luras” av ytan eller kanske välja att inte se, vänta på att någon ska berätta/be om hjälp eller vad det nu är. Tycker att man ska tänka på texten ovan varje dag i sitt bemötande av andra människor, vi vet inte om den vi möter kanske går igenom något som är jättejobbigt men som de inte vill berätta om osv. Behöver inte göra någon lång utläggning utan tycker bara att vi rent generellt ska bli bättre på att vara snälla, inte döma så snabbt och inte heller dra förhastade slutsatser.
Att vara snäll är inte att vara mesig, att inte våga säga ifrån och bara acceptera allt. Många gånger tror man att man är snäll men genom att inte vara helt ärlig eller vara tyst så är man precis tvärtom, dvs inte alls snäll. Man är då egentligen bara ”feg” eller bekväm. Att vara snäll mot andra innebär att man bryr sig om dem och då är man inte snäll om man bara håller med, väljer att ducka etc. Snäll är man om man bryr sig om och är ärlig och gör det man kan för den personen och det kan ibland göra ont och vara obekvämt att vara snäll. Nog om det.
I veckan nu efter påsk ska jag bo i stan, i mitt fina gamla hus på Grev Turegatan. Längtar efter att kunna ha nära till allt, kunna ta en sväng på stan & allt annat positivt som kommer med att bo i stan ett tag. Har en altandörr rätt ut till en supersöt liten kullerstensbelagd innergård åt ena hållet och en till en trädgårds-gård med gräs, träd & blommor åt andra hållet. Så man behöver inte sitta inne, utan kan njuta av våren även i stan.
Sigge har somnat vid fotändan på min säng, undrar om katter drömmer som vi gör om nätterna? Tycker att det låter som det på Sigge.. Ibland snarkar han oxå, men det kan man leva med för en katts snarkande är ingenting mot en mans…
Kram