Mobilen ringde, kastade ett snabbt öga på displayen Pappa stod det..
Pappa är inte direkt den som ringer ner en så jag fattade direkt att nu har han läst bloggen,
Mycket riktigt, först de vanliga frågorna om allt var bra etc. Sedan kom det. Han undrade lite försynt och vänligt om han godkänt den födelsedagspresent jag bestämt mig att få av honom..
Nja, det kunde jag ju inte direkt påstå. Han tyckte att det bar typ den sista present på jorden han skulle ha valt om han fått möjligheten att välja själv. Men eftersom det är ungefär det sista han tycker om är att hitta presenter till mig, eftersom jag har så bestämd smak så fick det väl ”duga” med den present jag själv nu valt.
Jag antar att den är rätt liten och inte så synlig, så det får väl
gå sa Pappa. Jag har väldigt svårt för att ljuga så mitt svävande svar blev något i stil med ”liten och liten, jag vet inte riktigt men den är fin” Det lugnade honom inte direkt. Tycker därför att det är mest rättvist att Pappa, som jag träffar på måndag, är den som får se den först. Verkar väl rimligt kan man tycka, osäker på om han kommer bli lyckligare för det men ändå. Lycklig kommer han i alla fall vara för att slippa ha ångest över vad han ska köpa..
Hörs sen!