De senaste veckorna har känts som månader så förlåt Kalmar för att jag totalt glömde att det visst hänt något positivt i mars – vi fick ju Kalmar Slott, det är verkligen något positivt som jag är jätteglad för men bortsett från det så är mars en månad som jag uppskattar snart är över.
Trivs riktigt bra här på mitt hotellrum kan jag berätta. Iskall Coca-Cola tillgängligt, läser styrelsematerialet och är snart klar med det. Badet och boken väntar, så det går ingen nöd på mig här i Helsingfors så sett.
Tänkte på en sak med män, vad har hänt med alla män? Tycker att det snart inte finns en enda gentleman i sikte. Menar inte att de ska vara överdrivet på något sätt, men om man ser en kvinna komma in i ett flygplan och ska försöka lyfta upp sitt alldeles för tunga handbagage och det uppenbarligen inte går så bra. Vore inte en rimlig reaktion vara att erbjuda sig att hjälpa till om man nu är väsentligt starkare och bara sitter där precis intill? Det här händer mig rätt ofta och skulle uppskatta att det 2 gånger av 10 händer att någon man erbjuder sig att hjälpa till, de resterande åtta får jag vända mig mot den som ser snällast ut och be om hjälp. Det har då inte undgått någon i närheten att jag inte får upp väskan eftersom jag kämpat en stund innan jag ger upp och ber om hjälp.
Skärpning gubbar!
Kom då att tänka på en väninna och en av hennes internet dater… De bestämde att de skulle ses på Gondolen och äta middag. Sagt & gjort, middagen var väl sådär lyckad eftersom det rätt snabbt känns om det finns någon kemi eller om personen är intressant att prata med utan att det finns kemi. Här blev det väl en lagom artigt snabb och delvis krystad middag och notan kom in. Nu menar inte jag att det är självklart att mannen ska betala, absolut inte. MEN, att ta fram pennan och noga sitta och räkna ut på kronan vem som ätit och druckit vad och sedan lägga fram sin exakta del i rikskuponger på bordet känns sådär på en första (och i det här fallet) sista date. Inte en tanke på att dela notan 50/50, bjuda, eller lämna ett öre i dricks utan låta den andra personen stå för dricksen. Ja, dom sågs aldrig mer men det berodde inte bara på rikskupongerna. Ett gäng internet dater senare så hittade hon i alla fall rätt:)
Tänk om jag skulle börja gå på dater, jag vet inte ens hur man gör. Varit tillsammans i 27 år och gifta i 20 år i år så jag skulle nog behöva gå en kurs innan…. Eller bli den excentriska tanten med sina katter, känns nästan mer lockande:)
Tror nästan jag måste skriva ett speciellt inlägg om dater, man har ju hört ett och annat från sina väninnor…
Kram