Tänkte på det där med Palle och att 45 minuter i ensamhet översteg hans förmåga att klara. Här är alla människor olika, en del kan, som Palle, inte vara ensamma alls utan att bli totalt rastlösa och omedelbart söka sällskap andra kan inte överleva utan just viss tid av ensamhet.
Jag tillhör snarare den andra sorten, inte så att jag är någon ensamvarg direkt men behöver verkligen ”egentid” och att få vara ensam för att må bra. I alla så länge den är självvald, hade givetvis varit annorlunda om jag alltid skulle behöva vara ensam och känna att jag inte hade någon… Men just den självvalda den klarar jag mig inte utan. Att åka ner till Marbella själv tex är för mig inte bara inga problem utan något jag faktiskt uppskattar. För andra hade det varit en omöjlighet att åka iväg så där själv.
Det enda ”problemet” är väl middagarna, om man inte vill äta hemma utan gå ut och äta. Det är något som jag absolut inte lärt mig att uppskatta, och kommer troligtvis heller aldrig att göra. Inbillar mig att alla runt omkring sitter och tycker synd om mig som inte har någon att gå ut och äta med utan ”tvingas” göra det själv. Har försökt att träna på det men det går bara inte, jag sätter hastighetsrekord varje gång och då blir det ju inget annat än en total plåga. Som tur är så har jag både vänner & pappa i Marbella så de kvällar jag känner för att gå ut och äta så kommer jag se till att jag har sällskap. Vill ju inte förstöra min middag & dessutom så är det skönt att blanda upp ensamheten med lite sällskap oxå:)
Att laga middag till sig själv är ju heller inte det absolut roligaste som finns, speciellt inte om man som jag normalt är van vid att det är någon annan som gör det. Älskar mat men tillhör definitivt inte kategorin husmor eller mästerkock…
Tror att det skiljer sig ganska mycket åt mellan män och kvinnor just när det gäller att äta middag på restaurang själv. Tror att män i allmänhet har mycket lättare för det, de tar kanske med sig en tidning och kan sedan ”njuta” nästan lika mycket av det restaurangbesöket som om de haft sällskap (en del kanske till och med mer:)). De flesta kvinnor, säger inte alla men många, undviker nog det där ensamma restaurangbesöket och går typ hellre på Mc Donalds.
Jag tänker i alla fall njuta av min självvalda ensamhet i Marbella och se till att blanda upp den med lite middagssällskap då & då…
Man får så mycket tid att ”investera” i sig själv. Jobba när man har lust, promenera när man har lust & göra saker som man tycker om när man har lust. Börjar nästan låta farligt lik en ensamvarg där kände jag, så bäst jag slutar…
Hörs senare!