Det har hänt så mycket de sista veckorna så att jag har inte ens ”hunnit” med att ha någon 50-årskris – måtte det hålla i sig. Saker som hänt de sista veckorna gör att man får perspektiv på mycket och då blir helt plötsligt ett årtal rätt så oväsentligt. De senaste veckorna har inneburit allt från oro, skräck, tråkigheter, lättnad och besvikelser så vi får hoppas att de kommande veckorna har lite mer positivt att erbjuda. Mycket styrs ju av en själv men det finns saker som man helt enkelt vare sig kan påverka eller styra, hur gärna man än vill.

När det nu bara är fem veckor kvar till den där 50-årsdagen så kommer ju i alla fall krisperioden vara kraftigt reducerad men jag tror faktiskt att jag fått distans och kommit över den.
Jag bestämde ju att jag är 47 år och det kanske har gjort sitt till för att avhjälpa krisen:) Hur som helst så har jag bestämt mig för att det kommande året ska bli bättre än det föregående (de delar av livet som jag själv kan påverka). Om man bestämmer sig för det och håller det i minnet så är jag säker på att det blir så också. Vi gör oss allt för ofta till offer/slavar under måsten och vad som inte är bra osv. Jag vet vilka måsten som jag måste se till att bli av med så att jag kan frigöra tid för att ha roligt och vara en positiv & kul 50-åring (eller 48-åring om vi nu ska stanna kvar i den tidsåldern). Jag vet också vad jag borde göra mer respektive mindre av så att jag hittar rätt balans. Det som jag däremot kanske inte riktigt hunnit med att tänka på är mina drömmar, så det måste jag fundera igenom ordentligt och låta morgondagens blogginlägg helt enkelt handla om drömmar… Till dess får vi nöja oss med våra ”sovande drömmar”

Sov gott!