Landat…

Efter mellanlandning i Oslo med inköp,av ”Rescue kit” var det dags att sätta sig på planer mot Malaga. Såg fram emot 4 timmar av sömn med lite Weeping Willows i hörlurarna.
Det hade inte min stolsgranne alls tänkt sig…

1. Norrman 37 år, 1,91 lång såg hyfsat bra ut om det nu skulle varit så att man varit på ”jaktstigen”
2. Nu är jag ju inte det och efter en kort stund så hade han kunnat vara precis hur snygg som helst det hade inte hjälpt. Lasse Stefanz och Christer Sjögren tyckte han var det bästa Sverige hade att erbjuda i musikväg. Dansband generellt tyckte han var det bästa som fanns. Att jag ville sova var enligt honom en dålig ide samtidigt som han predikade om vikten av balans i livet, att jobba, äta & sova ordentligt. Där tyckte jag att jag fick min chans genom att berätta att jag jobbat till 03.45 och haft mitt första möte 07.00″. Med vikten tull balans borde han då inse att sova var precis vad jag behövde. Han däremot tyckte nog att det kunde jag göra sen. Varje gång dom kom förbi och ville sälja dryck eller Texfree eller vad som helst så kände han sig tvungen att väcka mig för att försäkra sig om om jag inte ville ha något. Typ tre gånger kände han sig helt tvungen att kontrollera att jag ätit ordentligt under dagen om jag inte ville dela hans medhavda matsäck med honom, bestående av smörgåsar. Tre gånger förklarade jag artigt att jag ätit jättemycket under dagen ovh inte var det minsta hungrig…
3. Om man bortsåg från mina ögon, som han var helt säker på var framkallar av stress och att jag nu borde vika några dagar för arr hitta just den där viktiga balansen i livet, så tyckte han att det skulle vara en förträfflig ide att vi träffades igen nu när vi skulle vara nere samtidigt. Han skulle bo hos sin pappa i Fuengirola, men kunde mer än gärna ta sig till Marbella för att träffa mig igen.
4. Nu blev jag orolig på allvar, med tanke på min beskrivning av mina ögon och likheten med en försupen medelålderskvinna som hällt i sig bag in Box vin i en outsinlig mängd måste det vara något fel på honom som ” stötte” på denna ca 12 år äldre kvinna, som dessutom var allt annat än till sin fördel.
5. Han bad om ett visitkort, snäll sim jag är fick han ett…då hände något,
Vi hade nu blivit ”buddies” och skulle ju snart ses igen. Så då kunde han berätta lite mer om sig själv… Som sagt 37 år och hyfsat ”snygg” men nu var det var dags för bli lite bekanta tyckte han. Han var paranoid berättade han, åt medicin sedan han var 22 och det som triggade honom mest att bli paranoid var resande & flyg.
6. Så var det med den 50-årskrisen och att gå och bli ”uppvaktad” av en 37-åring, ärligt talat hade stolgrannen nog kunnat var 70 och väga 200 kilo – han hade uppvaktat på samma sätt.

Vad vet jag nu? Att den kommande veckan kommer jag inte svara på några telefonsamtal som kommer från ett norskt nummer…

Nu hemma i lägenheten och ska SOVA utan paranoida,stolsgrannar….

Kram