Årets Alla hjärtans dag middag tillbringades på tu man hand med Pappa i Marbella. Då menar jag tu man hand ur typ alla perspektiv, vi var ensamma vid bordet och vi var oxå ensamma i restaurangen. När vi stegade in sisådär kvart över sju fick vi höra att det tyvärr var helt fullbokat. Brukar gå till just den här restaurangen rätt ofta – den såg lite annorlunda ut ikväll, bara tvåbord, röda rosblad på de vita bordsdukarna och vita tända ljus överallt.
Men eftersom klockan var just bara kvart över sju så kunde vi så klart få äta middag där ändå, om vi lovade att gå senast 21.55. Sagt och gjort, vi slog oss ner i den romantiska settingen helt för oss själva och förblev det till strax före 21. Då började det droppa in lite par med jämna mellanrum som skulle äta sin romantiska middag.
Pappa & jag hade ingen romantisk middag, däremot en väldigt god, trevlig och rolig middag.
Vi pratade om allt mellan himmel & jord, frumaterial (brukar ju normalt vara pojkvänsmaterial), foto på en, enligt pappa, skallig unge (som visade sig vara hans egen 25-åriga dotter, dvs jag) finkänslighet har inte i alla lägen varit pappas grej:), danserna på Nalen han går på ibland med sin gamla sekreterare Gun, att han gillar jazz (har undgått mig i snart 50 år). Jag kan fortsätta, men ingen som inte var med förstår ändå inte hur gott vi skrattade…
21.55 lämnade vi som utlovat och Salvador kom för att hämta upp mig, vi börjar lära känna varandra nu för när jag i bilen kommer på att jag nog bara två Coca-Cola kvar hemma inser han allvaret direkt. Utan att jag behöver säga ett ord kör han direkt till första bästa Open Cor så att ett rejält lass med Coca-Cola kan inhandlas. Tänkte nästan att jag skulle köpa en Alla hjärtans dag blombukett till mig själv, men mitt estetiska sinne hindrade mig. Är det något de inte kan i butikerna i Marbella så är det att ha färdiga blombuketter som inte skämmer ut ett helt rum. Fick nöja mig med Coca-Colan och får köpa en blombukett till mig själv en annan dag istället.
Kram