image
Söndag igen och för många så oxå
”Söndagsångesten” – ny lång vecka med tidiga morgnar, långa dagar på jobbet osv. För vissa till och med ett jobb de mer eller mindre hatar att gå till. För vissa ok men skulle hellre slippa. En del har turen att studsa upp ur sängen och få
gå till de älskar. Oavsett vilket, njut ändå av söndagen och umgänge med familj och vänner.

För att gå till ett jobb man inte trivs på har man i alla fall möjlighet att påverka. Det går och det är upp till var och en att ta tag i situationen och försöka. Jag säger inte att det är lätt för alla, men man kan påverka. Det är mer än alla syriska flyktingar som exempel kan. De måste fly. De vet inte var eller hur deras resa kommer sluta. Vissa drunknar på vägen. Andra kommer längre men lever hela tiden i ovisshet om var deras resa kommer sluta och hur. Det är lite jobbigare det än att ha lite söndagsångest. Allt behöver sättas i perspektiv. Det mår vi bra av.

I de stora företagen runt om i Sverige genomgår man olika typer av utbildningar/träning i krishantering. Så att man är beredd och har en plan för hur man ska agera och vem som ska ansvara för vad. Någon sådan kan jag garantera att våra politiker inte anser vara nödvändig. Det har de visat prov på vid fler än ett tillfälle Tsunsmin är ett utmärkt exempel. Sedan när man havererat totalt så åker i det här fallet Laila Freivalds till Thailand alldeles för sent. Så sent att det blir förolämpande för dem som befinner sig i och är drabbade av katastrofen. Övriga stannar hemma och skyller på att man inte förstod hur allvarligt det var. När den bortförklaringen inte blev något annat än ett bevis på att om man inte förstod det som alla andra förstått i hela Sverige så kanske man var mindre lämpad att vara statsminister eller ingå i en regering. Vad händer då? Kavlar vi upp ärmarna och erkänner att det är för uselt hanterat och börjar fokusera på att hjälpa till och säga att så snart vi gjort allt vi kan så måste vi arbeta med krishantering. Nej. Det gör man inte. Nu börjar jakten på syndabocken och all kraft läggs på att hitta någon lämplig underhuggare som ska få bära hela ansvaret. Vilket jävla uselt ledarskap och ansvarstagande – för en hel nation.

Exemplen är fler, vi ser ett mitt framför ögonen nu. Flyktingströmmen från Syrien började inte med den döda lille pojken på stranden. Den engagerade dock ett helt land. Ett helt land som varit naiva nog att tro att både EU och vår egen regering hade någon slags plan för hur flyktingströmmen skulle hanteras. Samma besvikelse igen. Ingen plan men snabbt står statsministern i FN och berättar om vilket ansvar Sverige tar. Ansvar? Jag kallar det allt annat än ansvar. Det finns nämligen ingen grund, ingen plan för hur det ska hanteras. Det vi håller på med är en nödutryckning likvärdig en brand som inte går att släcka. Med mindre än ansvar genom handling inte ord..

Kram 👿

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.